Newcastle Brown Ale (Del 2) – smaken

Vad smakar då hunden*?

Kopparröd ton, lite skum som försvinner fort. Aromen är fylld med maltiga dofter och sötma. Toffé. Försiktig arom över lag, inget som överväldigar. Är knappast en öl som man förväntas sitta och lukta på heller. Lite vattning känsla trots att det smakar så mycket maltsötma. Det finns lite aromer och smaker som ligger i bakgrunden och lurar. Jag hittar gräsighet, lite blommighet, klassisk engelsk fruktig bitter men inte alls så mycket som jag skulle vilja ha. Jag avslutade hela glaset men det gjorde inget att jag bara hade en deciliter i det från början. Precis som Boddington så är min reaktion, inte så illa som jag trodde jag skulle tycka. Även här lite mera kraft och kropp än förväntat men inte så att det blir någon favoritöl av det.

*Enligt wikipedia så kallas ölen för Dog i nordöstra England. Jag har aldrig hört det själv men det ska syfta på att man säger att man går en sväng med hunden när man i själva verket går ner till puben.

Newcastle Brown Ale (del 1)

dogwalker
Jag undrar om man får ta en pint per hund man går ut med eller hur funkar det?
Annonser

3 reaktioner på ”Newcastle Brown Ale (Del 2) – smaken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s