Jag tänkte skriva lite om förra årets Cask report men kände att det vore kanske bra att börja med att förklara skillnaden mellan cask, real ale och bottle-conditioned. Om vi börjar med real ale så är det ett uttryck som konsumentorganisationen CAMRA myntade. Riktig ale alltså, ale som bryggs på naturliga ingredienser, mognar genom en andra jäsning i sin behållare och serveras utan tillsatt koldioxid. (Definitionen är CAMRAs egna) Hjärtat i definitionen är alltså en andra jäsning samt frånvaron av en serveringsgas. Bra grejor alltså, till skillnad mot den där blaskiga sörjan som kommer i kegs. (Detta var CAMRAs utgångspunkt i mångt och mycket på 70-talet) Kegs är det som vi i Sverige kallar för fatöl normalt. Öl som relativt ofta är filtrerad, pastöriserad och trycksatt med koldioxid för att bygga upp kolsyran. Med den definitionen av real ale så är alltså öl som efterjäser på flaskan real ale. Men cask och flaskjäst öl är inte samma sak. Cask är visserligen öl som sekundärjäser i sin behållare men eftersom man ventilerar fatet för att få det till perfekt mognad så blir det inte så mycket kolsyra i det. Om man kommer i slutet av kvällen, med en öl som det har sålts mycket av så kommer man ha en lägre kolsyra än på eftermiddagen när man öppnade kranarna för dagen.
Hur är det då med kegs, är de så tråkiga som CAMRA beskrev dem på 70-talet? Absolut ine. Jag ser inga som helst motsatssförhållanden mellan kegs och casks. En bra öl i keg kan vara riktgit bra och en bra öl i cask kan vara helt förstörd. Det är nämligen där det blir svårt, keg har bra hållbarhet, är lätthanterliga och kräver inte ett kunnande av cellerman. Vissa öl, rejält humliga har jag fått för mig t.ex. tror jag faktiskt aldrig kommer smaka bättre som casks än från kegs.
En reaktion på ”Cask, Keg och Real Ale”