Jag såg det faktiskt inte komma

Att det fanns tecken och att jag kanske borde ha sett det komma känns faktiskt ganska uppenbart så här i backspegeln. Jag pratar om Camden Town och uppköpet. När jag sitter och skriver så kommer jag faktiskt först inte ihåg vem som köpte utan måste kolla upp det på Internet att det var AB InBev. Det spelar liksom ingen större roll vem av drakarna som köper, lite av själen försvinner. Jag läste Martyn Cornell inlägg om det hela och hur han pekar ut de tydliga tecknen på att uppköp var givet eller kanske t.o.m. målet. Själv har jag inte sådan insikt och det känns onaturligt för mig att någon skulle dra igång en verksamhet, bygga upp den enbart för att sälja den. Profithunger? Nja, det tror jag inte, inte i den värsta sorten så att säga utan mest en kittlande möjlighet för vissa. Andra siktar mot att bli stora, några är glada över att vara små medan somliga säkerligen skiftar fokus under tiden.
Tre flaskor CamdenFast tittar jag tillbaka så känns det naturligt att de säljer. 2010 drog de igång i Kentish Town med bryggeriet men då hade, om jag har fattat det rätt, Jasper Cuppaidge själv bryggt öl i pubbryggeriet på puben Horseshoe i Hampstead. När jag besökte bryggeriet 2013 så var han företagsledare och hade inte tid med en simple bloggare från Sverige. Istället fick jag en rundtur av Ms Porcea, försäljningsansvarig. Då pratade man om en flytt för man kunde inte öka så mycket i nuvarande lokaler. Det jag upplevde då var ett drivet bryggeri med en tydlig framtidsvision om att bli stora Fokus låg på ganska ”normala” öl om man jämförde med The Kernel eller London Fields som var de andra ”nya” bryggeriet som jag besökte 2013. 1,2 miljoner liter producerade man redan då och cirka 90% var i flaska. Jag tror inte att man hade knutit ihop avtalet med Wicked Wine redan då men man hade siktet inställt på export. Jag minns att man hade åsikter från bryggeriet på hur jag beskrev deras öl som lite roligare än ”vanliga” massproducerade öl men fortfarande ganska neutrala.

Camdens kranarEtt roligt bryggeri hur som helst med många, unga, glada, entusiastiska medarbetare vars bryggerivisningar jag har haft flera grupper som deltagit vid. Något som slog mig 2014 var att man under hela visningen pratade om sina öl som karaktärsfulla, mäktiga, intressanta smaker, distinkta. Inte i termer av smaker eller aromer. Man pratade beskrivande om ölen utan att vara särskilt specifika om densamma.
När jag senare skulle rekommendera olika bryggerier så har ett besök på Camden Town kommit med för det mesta fast då har det handlat om deras enormt trevliga torsdagspub på bryggeriet snarare än utmanande öl. Nu med ett uppköp så känns bryggeriet inte lika lokalt längre, lägger man till att de dessutom kontraktsbrygger en del öl på kontinenten så känns det som om London har blivit ett profilbryggeri fattigare.

En liten ironisk touch är att att AB InBev samtidigt som de köper ett ”craft brewery” stängde ner sitt andra bryggeri i London, Mortlake.
Summerar man ihop så spelar det inte mig någon större roll, jag hade Camden öl på provningar lite nu och då men jag har inga personliga band till dem, ingen favoritöl i deras uppställning eller så. Det vore skillnad om t.ex. Beavertown, The Kernel eller Moncada skulle sälja, det skulle kännas tråkigt. Detta blir mera en axelryckning. Det finns ju några Londonbryggerier kvar att kalla småskaliga, trevliga, lokala och spännande. Å Camden Town Brewery kommer knappast sakna mig som konsument, undrar bara hur det går med deras mera lojala fans?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s