Den stora nyheten från brittiska öarna den senaste tiden har givetvis varit att Meantime säljer till SAB Miller. Säljer ut sig har vissa ropat ut på sociala medier medan flera ganska tunga namn inom ölkretsar i drottningens rike har förklarat och försvarat försäljningen. Peter Brown och Martyn Cornell t.ex. Försäljningssumman är inte offentliggjord vad jag vet men Alastair Hook har säkerligen inte gett bort sitt skötebarn och jag tror inte att SAB Miller kommer räkna hem sin investering direkt men troligen i det långa loppet.
Meantime är, trots sina modesta 15 år, Londons näst äldsta bryggeri efter Fuller, Smith and Turner och har spelat en mycket viktig del i ölrevolutionen i Storbritannien. För tio år sedan kändes de inte bara nyskapande och revolutionerande utan också genuint småskaliga ute i Greenwich. Med 70 000 hl per år så är man inte småskalig längre och med sin chokladporter är man inte nyskapande längre och deras formspråk är inte iögonfallande längre. Jag upplever dock inte att det är Meantime som har ändrats utan omvärlden. När Meantime startade fanns det bara ett knappt dussin bryggerier i London kvar i den stad som en gång i tiden kunde i alla fall tävla om att kallas världens ölstad. Sedan dess har alla dessa flyttat eller packat ihop förutom då Fuller’s (vars bryggeri heter Griffin och är bra mycket äldre än bryggeriföretaget för övrigt). Näst äldst och näst störst är alltså Meantime men sedan finns det drygt 70 bryggeriet till. 70 bryggerier som skapar en helt annan värdsbild än vad Young’s, Freedom, Haggard’s gjorde då. Ta bara en sådan sak som att Meantime kändes spännande för att de bryggde varierat sortiment. Union Lagern var deras första produkt men sedan följde spännande saker och de skrev till och med ut vilken humle som fanns i ibland? Plus en massa annan info om deras öl specifikt eller om öltypen i stort. Då i början av seklet var detta unikt.
Så sakta men säkert har Meantime knuffats undan i oss ölnördars medvetande men knappast hos öldrickare i stort. 75-80 000 hl producerad öl förra året säger en hel del men 60% ökning säger egentligen mera. Mer klartsynta personer än jag själv har alltså sett denna 
utveckling tror jag sedan länge tillbaka. Meantimes mål har säkerligen varit att bli ett storbryggeri hela tiden och detta var ett logiskt steg. SAB Miller har kvaliter som storleverantör av öl som Meantime nu kan dra nytta av istället för att gradvis försöka bygga upp detta själv.
Är det då dåligt eller bra? Först måste man pröva deras öl, smakar den bra? Jodå, det gör den allt, lite mainstream aktig men mainstream de-luxe på något vis. Jag har själv ofta hyllat deras Chokladporter och är alltid lika förundrad över att det inte är den som har hyllpats på systembolaget istället för Young’s Double Choclate Stout. De var tidiga med sin London Porter och de hade en fläderblomsöl ett tag som jag gillade men så är jag svag för fläderblomsöl. Yakima Red som kom någon gång 2010 var en höjdare men annars så är det nog bland deras versioner av tyska ölstilar som de faktiskt har varit mest imponerande även om jag ofta har liksom valt bort dem ur ett gegrafiskt/historiskt/nostalgiskt perspektiv när jag har varit i London.
Åter till frågan, är det bra eller dåligt? Tja, bra öl som blir mera lättillgänglig känns väl inte fel. I skrivande stund finns det tre öl tillgängliga från dem via Wicked Wine och alla tre har kollikrav. Kanske kommer vi få flera sorter till Sverige och utan kollikrav. Fast nu antar jag då att Wicked Wine kommer att tappa distributionen i Sverige men det vet jag egentligen inget om. Personligen tappar dock bryggeriet lite av sin glans i mina ögon men jag är ju en nostalgiker och lättpåverkad romantiker när det kommer till dessa saker. En öl från ett mindre bryggeri smakar alltid bättre än en från ett större bryggeri. I alla fall när jag vet om det. En öl från ett bryggeri som ligger i ett järnvägsvalv smakar betydligt bättre än ölen från men egentligen har detta inte ändrat sig alls, det handlar ju bara om vem som äger och distributerar ölen. Jag gissar att Millers inte har köpt Meantime för att göra om det till ett lagerbryggeri med tre sorters öl i sin portfölj. Det verkar liksom löjligt för då blir 80 000 hl plötsligt om inte en spått i havet så i alla fall inte mer än ett par hinkar. Å så länge som man håller hög klass på sin rundturer kommer jag att rekomandera dem på samma sätt som jag hellre går till Plume of Feathers istället för den sterila miljön inne på Old Brewhouse men här är vi alla olika.
Karlströms Malt 