Oxford Gold, Brakspear Brewery

Eller hur är det nu? Låt oss ta en titt på ölen och på bryggeriet. Vi börjar med att konstatera att det är en god öl och att den ramlar in i min luddiga kategori klassisk samtidigt som den faktiskt passar ganska väl in i en annan kategori. Ale som känns om de flirtar med mainstreamfolket, vad nu det är för människor. Inte lika lagerlik som en Kilkenny men inte fruktig i samma bemärkelse som jag tänker på när jag säger ale=fruktig. Lätt humlearom, gräsiga slaget. Jag tror att jag har sett att det är Target som är humle men den enorma arom som den marknadsförs med når den givetvis inte upp till. Medium sötma, så där som bitter är i jämförelse med Pale Ale. Maltiga smaker med inslag av något syrligt och bara lite smörkola. Rätt krispig öl faktiskt. Eftersmaken medium och förändras inte nämnvärt. Inte alls illa och värd lite mer än bara en 5an och jag landar in den på fegarnivån 7 poäng.

Bryggeriet då? Brakspear har legat i Henley sedan 1771 och man skulle nog kunna lyssna till vågskvalpet från den kungliga regattan i flaskan om det inte hade varit för utvecklingen på 2000-talet. I skolan jobbar vi med källkritik och börjar jag i den svajiga delen (Systembolaget) så anges Brakspear Brewing som producent och Galatea som importör. Vad Systembolaget lägger in i ordet producent vet jag inte men jag tror att det handlar om vem som tar ansvar för produktens produktion. Det som hände under 2000-talet var att man hos Brakspear beslöt att lägga ner bryggningen för att kunna koncentrera verksamheten till pubarna. Ett avtal slöts med Wychwood eller mera korrekt Refresh UK som moderbolaget heter att de skulle brygga ölen på det bryggeri som de köpt i samma veva medan Brakspear skulle marknadsföra den. Man använder numera samma brygghus även om man har två separata jäsningsavdelningar för Wychwoods och Brakspears öl. Bland annat så flyttade man dit Brakspears ”berömda” double drop system där ölen tillåts falla ner en våning efter en dags jäsande till en ny jästank. Om det där med våning stämmer vid Wychwood vet jag inte eller om man pumpar över ölen men det lär vara därför som den smakar lite smörkola vilket jag inte tycker att den gör så där särdeles. För fem år sedan så köptes Refresh i sin tur upp av Marston’s plc. Jag är dock tveksam till att Marston’s sköter försäljningen. Den har i alla fall inte nått Wychwoodsölens höjder. Åter till vågskvalpet som inte hörs. Stör det mig allt detta, med dubbelbryggeriet, Marston’s som ägare o.s.v. Egentligen inte eftersom det handlar om storbryggerier så blir det relativt billig öl som är god. 15,60 kr för en flaska (under 50 kr litern) är bra öl för pengen. Jag återkommer i nästa blogginlägg med en öl som är motsatsen till Oxford Gold i många delar. Skål!

Allt annat än en grinig gubbe
Gubben på bilden har givetvis inget med Oxford Gold eller Brakspear eller Wychwood eller Marston’s att göra. Jag hade bara ingen bättre bild att klämma fram.

 

Klassiska märken
10 poäng
London Porter (Fuller’s)

7 poäng
Spitfire (Shepherd Neame)
Oxford Gold (Brakspear, Wychwood)
Scarecrow (Wychwood)
Bishop’s Finger (Sheperd Neame)

6 poäng
Marston’s Pedigree Pale Ale (Marston’s)
Abbot Ale (Green King)

 

Annonser

3 reaktioner på ”Oxford Gold, Brakspear Brewery

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s