Att bara njuta av London

Detta var alltså den fjärde resan över till London på 16 månader men den skillde sig markant åt från de övriga. Denna gång var det att njuta London som var syftet. Jag hade frågat blan de övriga medlemmarna i Gröna Husets Ölsällskap om det var några som ville med och lockade således med mig tre personer plus en bror och en oäkta fru. Inalles sex personer, en mycket lagom och behändig gruppstorlek att företa sig resor i. Jämnt antal så det passar med hotellrummen, inte fler än att man ser att alla kommer med tunnelbanan och nästan alla kan få sitta längst fram när man åker dubbeldäckare.

Portobello Porter
Jag var så snabb med öl nummer ett att jag inte han med att fotografera. Detta är öl nummer två, Portobello Porter

Det blev fem dagar fyllda av öldrickande men inte en ända smaknotering, sade jag att jag var på semester? Jag minns fortfarande en del öl. Trumans Swift är en fräsh, humlearomatisk sommaräng som kontrast till fudgetyngda klassiker som Sambrooks Junction. Sussex från Harvey’s var en utmärkt start på hela resan medan jag kanske hade kunnat hoppa över någon av de fem Perry som The Harp hade på låda (och en på fat). Det var inte en förståndig avslutning på resan att testa alla fem med bara tio minuter kvar till stängningsdags. Greenwich var ett kärt återseende, dryga tio år sedan jag var där ute senast. Jag tycke alltid att det är lika spännande med nollmeridianen och känslan i den nästan futuristiska järnkonstruktion som håller upp stjärnkikaren i observatoriet. Sedan kan man diskutera om det var ett bra val att ta bussen på morgonen från Bayswater, att stå och vänta på en buss som var inställd var definitivt fel men även själva bussåkandet kan ifrågasättas. Jag har läst en siffra på 3 km/h som snittfart hos Dubbeldäckarna när de färdas i inre delarna av London. Det stämmer definitivt för vissa linjer kan jag lova. Vill man se London från lite lägre perspektiv så kan jag rekommendera båtbussarna. Man slipper då guiden, sparar en 6-12 pund och dessutom en 20-30 minuters restid.

Bussåkning London
Fullers är kanske inte det hetaste bryggeriet i London men det är definitivt bra och deras rundtur är en bra rundtur för inte allt för initierade ölturister. Har man tur får man en riktigt kunnig guide, jag hade lite sympatikänslor för Skittles Alleykille som ville veta vilka maltsorter som ingick i London Pride och fick svaret att det var olika sorter i en bra blandning. Han fick visserligen smaka på dem men det stod inte på burkarn vad det var för malt. Provsmakningen efteråt håller där emot högsta klass med topp för känslan att stå nere i valven som leder ut till Themsen. Vi gjorde vårt bästa för att dröja oss kvar men tillslut hade vi provat allt, flera gånger och vi tog en promenad längs floden, tillbaka mot Hammersmith och slumpen förde oss in på det som kanske var min höjdpunkt på resan. Sittandes inne vid brasan på The Black Lion för vad jag trodde skulle bli en relativt snabb halvpint för att vila benen utvecklades sig till en match med Skittles Alley. Jag vet inte hur många pubar som har kvar en sådan bana men det är inte många. Jag har spelat bordsvarianten några gånger men aldrig en fullstor version. Det flesta pubar vill inte ”ödsla” så mycket utrymme på en sådan anläggning

En modern klassiker i London är en lördagsvandring längs The Golden Mile. Numera finns det fem bryggerier i området även om vi nöjde oss med The Classic Three. Att sitta på The Kernel, duka upp lite Focaccia från The LBP, lite italienska charkuterier från grannen och en bit parmesanost. Bara att välja en bra öl till detta. Man kan visserligen inte köpa smakprover men man brukar kunna få ett extra glas så att man kan dela själv. Sedan vidare till Brew By Number och om man inte har ätit upp godsakerna innan så gör man det då till någon/några av deras saison. Lämplig avrundning av morgonen/förmiddagen/sena lunchen är Partizan men där finns bara ståplatser så vore det inte så glada uppslupna människor där så kanske man inte blev lika långrandig där som man nu tenderar att bli.

OstronBorough Market må vara turistigt värre men jag är ju turist i London så jag passa väl in där och att få smaka ostron och porter var, tja, ska vi säga så här. En klassiker är avbockad och jag kommer troligen äta ostron igen i mitt liv. Jag tvivlar dock på att jag kommer göra det med glädje någon gång. Det är liksom steak and kidney paj, svårt att fatta att det finns folk som gillar det.

Musikal i form av Lejonkungen, shopping på Oxford street, lite strosande i Hyde Park och ett besök vid War Animals Memorial han jag även med. En god dos semsteraktiviteter, massor med real ale och en och annan cider. Vad mera kan man önska sig. Stort tack till min reskamrater! Skönt att veta att det kommer bli flera resor till London.

The Stiff Upper Lip grabbarna med Porter i glasen
De är så snygga!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s