Bryggmästare

Ben Ott, London Fields BryggareUnder de senaste sex veckorna har jag träffat massor av härliga människor från olika bryggerier. En hel del av dem har varit bryggmästare. Oavsett om det har handlat om stora eller små bryggerier, bryggare med gedigen teoretisk utbildning eller självlärda så har det handlat om passionerade människor. Att det lilla bryggeriet har en passionerad bryggare känns som ett Jag skålar med Vaclav Bercaaxiom i det närmaste och det har jag upplevt. Däremot har jag varit mera tveksam till den passionerade glöden hos bryggmästarna hos de stora bryggerierna. Förra året höll Vaclav Berca ett föredrag för oss skribenter i Skandinaviska Ölskribenters Förening som kändes väldigt slentrianmässigt. Det var mycket standardfraser och även om det var väldigt trevligt så kändes det inte riktigt informativt eller känsloladdat. I år fick jag förmånen att träffa honom själv på tu man hand och till en början kändes det lika men när frågorna började handla om annat än Pilsner Urquell, om historiska tillbakablickar, om hur man från bryggeriet motvilligt började filtrera ölen för att öldrickarna krävde detta. Plötsligt fick han ett annat tonfall.

Logan PlantAtt någon som Logan Plant på Beavertown är entusiastisk över sina öl känns naturligt och det är en ren och skär förmån att få vara med när han drar ur spik ur faten för att ta fram lite smakprov ur sina fatlagringar. Det spelar faktiskt ingen roll hur ölen smakar. Bara den rena skära glädjen som spreds i bryggeriet, bryggeripersonal som dyker upp för att få en sipp och en genuin känsla. En genuin upplevelse av exklusivitet, givetvis är det ett magiskt ögonblick men lika magiskt kändes det faktiskt att stå och prata med Derek Prentence och provsmaka betydligt mindre exklusiva London Pride. London Pride var en av de öl som han visade stora känslor inför.
Stewart Main är en annan bryggare på stort bryggeri med lång erfarenhet som visar upp stor passion för sitt jobb. Han pratade på Master classen i Stockholm om hur han själv skötte intrimningen av kontraktsbryggningarna för att vara säker på att få fram rätt smaker. Här handlar det inte om massa olika humleprofiler, nyskapande smaker (eller återskapande av gamla) utan om gediget hantverk för god öl. Samma sak gällde Martin Zuber på Paulaner. Hr Zuber har idag en position som speglar flera delar av passionen. Dels har han alla möjlighet till nyskapande bryggningar eftersom han är bryggmästare på Paulaners bryggeripub i München. Utmaningen att skapa alla smakerna utan att använda andra ingredienser än malt, humle, jäst och vatten var något han gillade men han visade lika stor stolthet för den tekniska innovationen som Paulaner genomförde med jästen i veteölen under slutet på 90-talet. Man utvecklade då en jäst som stannade i suspension och gav mindre jästkaka i flaskan vilket fick ölen att se mera disig ut.

Dave på BBN häller upp ölSummerar jag ihop allt svamlande så kan jag bara konstatera att världen är full av passionerade människor och att det ser bra ut för oss ölälskare om vi bara släpper lös all denna kärlek till vår kulturdryck.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s