Tre små glas – En Orkadisk trilogi

Tre Highland ParkTre små glas av glädje, sorg och drömmar eller vad man nu ska dra till med för klichér men nu börjar det snart ha runnit allt för mycket whisky i strupen sedan jag först förfördes av de honungslena dropparna från den vindpinade ön i form av 18 årig maltwhisky. Denna gången sitter jag med tre olika buteljeringar som alla tre ingår i något slags sammanhang (gör inte allt det? Men ni fattar nog vad jag menar). Den fatstarka Highland Park CS (35 cl, 56%) som buteljeras enkom för den svenska marknaden, sedan kommer även några droppar Loki (70 cl, 48,7%) å så mitt whiskyfynd vid besöket i London i april. Einar blev den krigare som fick följa med mig hem, en bjässe på en liter med beskedliga 40%. Håller man sig till fördomar så borde Loki vara bäst, exklusiv och dyr men med en allt för prålig förpackning för att vara god, Specialbuteljerad för Sverige och fatstark, ligger inte helt långt efter och sedan Einar från travel retail som det numera heter. Kallar man det Tax Free så sjunker kvaliten direkt. Om man nu håller sig till fördomarna men här gäller det att pröva själv. Tyvärr kunde jag inte ordna till något som helst moment av blindprovning så alla tre glasen var väl kända för mig.

Highland Park CS (Only for Sweden)
Sega långa tårar som letar sig ner för glasets kant. Maltig och söt doft. Mild rökighet, fruktig och med lite hårdostkaraktär. Jag har även skrivit köttig i mina anteckningar, inte så ofta whisky luktar rått kött. Mera rökig karaktär på smaken utan att det blir dominerande, kryddig och just ikväll hittade jag eukalyptustonerna som andra har pratat om att de hittar i den. Sötma och karamell. Jag upplevde den inte lika tunn denna kvällen heller som jag brukar. Roligt hur det ändrar sig.83 poäng fick den av mig, denna kvällen.
Loki, 48,7% (Specialbuteljering – ingår i gudaserien)
Liknar CS i utseendet, båda två grumlas lite och båda ligger i samma färgspektra. Även tårarna uppförde sig relativt lika. Aromen är fräsch och lätt. Highland Park är ingen kolloss i vanliga fall men här är det mera sommaräng, kortbyxor och pic-nic än regnrusk och öppna brasor. Aromen är mera stillsam en vanligt men med relativt sätt samma komponenter. Sötma, frukt och rök. Gröna, lte omogna äpplen, torkade apelsinskal, ljungsötma brukar man skriva om HP men jag nöjer mig med sötma här och så den där stillsamma röken som inte riktigt ligger i bakgrunden utan mera killar omkring mellan smakerna. Smaken är mera sädig och fruktig, frukten är mera mogen och polerad. Det hela rundas av vackert med vanlijtonerna och lätt rökighet. Loke slår kanske eller kanske inte Tor. Svårt att avgöra så här och långt emellan. Jag minns dock Tor som ännu godare. 88 poäng får den av mig.

Einar – Flygplatsfyndet.
Svein, Einar och Harald är tre buteljeringar i stigande prisklass med Einar i mitten. Einar var en fruktad krigare från Orkney som var välkänd för sina långa resor och sina skarpa, vassa yxa. Lite krigarkänsla tycker jag mig få direkt i glaset. En svag, lite störande krutlukt finns där omdelbart och det är synd. På det hela så är detta en robust, lätt kantig och inte helt medgörlig arom. Inte helt oangenäm men omruskande. Smaken är även den lite rivig, pepprig, citrus och vanilj. Finns det Highland Park utan vanilj? Eftersmaken liknar Loki med sina rök och vaniljtoner som slingrar sig runt varandra. 81 poäng fick denna av mig.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s