Rule Britannia! Britannia rule the waves. Britons never, never, never shall be slaves

Jag tänkte försöka dra igång en hel artikelserie för att försöka beskriva lite av allt detta som jag älskar med de Brittiska öarna å inte minst då öl och bryggerier. Det kändes helt rätt ur flera synvinklar att ha en så patriotisk strof till rubrik. Jag ber direkt alla irländare, skottar, walesare, manxare, jerseybor, okanier och allt vad ni kallas om ursäkt men det kommer bli mest om dear old England så dominansen kommer finnas där även om serien kommer att handla om andra delar av öarna också. Lika bra att sätt ribban direkt.

London, HPJag har ingen aning om när jag första gången kom till England men definitivt var det London som var resmålet. Flyg var inte tänkbart på den tiden utan istället var det båt från Lilla London, Göteborg som gällde. Jag har vaga minnen av både busstransporter och en underbar tågresa från Harwich och in till den stora världsstaden med den lilla byns känsla. I början så var inte ens Harwich/Felixstowe en självklarhet utan vi rest även med ett norskt rederi och deras MS Saga som gick betydligt högre upp till Themsen. En underbar upplevelse enligt mina föräldrar, det var ett kryssningsfartyg som passade på att göra några turer från Göteborg medan det samtidigt hade underhåll tidvis i Göteborg. Senare gick hon vidare med lyxigare uppdrag. Mina föräldrar drev restaurang vilket knappast garanterar några längre semestrar. Istället handlade det om kortare besök. Fyra dagar kan låta mycket men 24 timmars båtfärd med ankomst förmiddag dag två. Där efter transport in till London, runt på stan för att se sevärdheter en natt på hotell och sedan en halv dag eller så innan det åter igen bar hemåt. På något vis upplevde jag själva båtresan som huvudsyftet för mina föräldrar. Två dygn då man inte kunde göra något alls. Tyvärr har vi ingen färjetrafik mellan Sverige och England längre, flyget är på tok för billigt för något sådant.
Jag har inte så många tidiga minnen av London och absolut inga med öl eller whiskyanknytning. Jag gissar att min far tog en öl till maten men middagen skulle ätas på restaurang, inte pub för så var det bara och ölutbudet eller intresset var inte det största. Hur skulle annars min morbror kunna få en riktigt stek som han aldrig var nöjd med. Sönderkokta grönsaker fick man ju på båda ställena så vad det gäller öl så tror jag nog inte att det var några mängder real ale. Det jag minns från stan är vattnet, Themsen, taxibilarna och trafiken i sig. Jämfört med Norrköping var det oändligt med bilar men de såg jag troligen inte. Nej jag pratar om gångare på trottoarerna. Jag älskade när vi stannade för att läsa karta och bara stod still med alla människor som passerade oss. Det var liksom en fantastisk blandning av folk och som Per Nordangård konstaterar i en av sina rapporter från London. ”Det är inte så ofta man kliver ut på gatan klädd i pyjamas men om man skulle göra det så skulle ingen bli förvånad” Jag tror han har rätt. Kostymnissar, folk i i plommonstop, punkare, småbarn, massor av rosa eller helt svart. Alla typer finns här.

Faktum är att den engelska landsbyggden ligger mig varmare om hjärtat och den kärleken kommer inte från TV-serien Hem till Gården men jag gissar att ”I Vår Herres Hage” har ett finger med i spelet. Ett underbart scoutläger i Lincolnshire i slutet på 80-talet bäddade vägen för bland annat en vandring i Yorkshiredalarna 1994 där min syn på öl för evigt ändrades. Alla dessa fantastiskt välkomnande landsortspubar som jag har besökt, pratglade människor, surmulna människor, karaktärsfulla människor… Irland och Skottland har jag haft nöjet att se, whiskyturer likväl som bilsemester med mamma och pappa. Hösten 2001 tog jag och min fru tjänstledigt och arbetade på Hotel i Sneem, Kerry, sydvästra Irland. Underbara månader där vi träffades massor av… polacker, spanjorer, fransmän men också några irländare. Hotellbranschen är en bransch med rörliga arbetare (läs lågavlönade).

Jag tänkte att min serie skulle sticka ut på något vis. Så man ser direkt på bloggen vad det handlar om och fråga mig inte var ifrån jag fick den idiotiska idén att rita bilderna själv men jag gillar det så ni får stå ut. Följ med till de vindpinade öarna där ölen är ljummen, avslagen och underbar!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s