Ardbegkväll

Malt Angels hade Ardbeg vid senaste provningen. Vi sex olika varianter av Ardbeg i glasen, Ardbeg i någon form vill säga. Som inledning på kvällen blev det informaton om Ardbeg och om rökighet i whisky. För att inte det skulle bli för torrt så drack vi lite oxiderad Ardbeg Ten under tiden. En av uppgifterna var att hitta den ”färska” Ardbeg Ten bland glasen. Det är fasinerande att känna att whisky faktiskt ändras i flaskan så fort den öppnats. Större skillnad hos kraftiga, rökiga saker än hos lätta, elegant är min erfarenhet. Det finns säkerligen kemiska förklaringar bakom detta.

Peder sniffar whiskySjälv så visste jag vilka fem av sorterna var, vi hade kommit överens om sex sorter men eftersom min flaska Ardbeg som hade stått öppnad sedan förra året nu hade serverats innan själva provningen fanns det med en blindgångare för mig bland glasen. Annars var det Ardbeg Ten, Uigeadail, Corryvreckan, Aligator och Ardbeg-Glen Rothes Double Barrel. Den senare är alltså ingen ren Ardbeg utan en vatted malt med bara två fat, ett Ardbeg och ett Glen Rothes. Plus då en okänd för mig.

Jag brukar försöka beskriva varje individuellt glas men denna gången känns det mig klart övermäktigt. Istället blir det lite funderingar kring glasen och vad vi kom fram till. Jag klarade visserligen av att sära sorterna emellan nu när man hade dem sida vid sida men om man bara dagen efter skulle ge mig ett glas så skulle jag troligen inte känna igen det, det vill säga av när det gäller fyra av glasen. Två av sorterna stack nämligen ut i negativ mening. Tydligast var detmed blindgångaren. Detta var en whisky som ofta diskuteras, som mer eller mindre alltid ges epitetet mycket pengar (rök) för pengarna. Det visade sig att av 19 deltagare så hade 18 den placerad på sjätte plats. Vi pratar om The Ileach. Priset är numera sänkt med en femtilapp eller så till 299 kr att jämföra med Ardbeg Ten som kostar 485 kronor. Jag upplevde den som ohomgen, en rökighet som liksom ligger bakom och trycker istället för att visa upp sig oc trots att jag gissar den som ung så upplevde jag den träig. Prisvär? Kanske fast så sällan som jag dricker ett glas whisky så tycker jag att jag kan vara värd en tia extra för mer blir inte extrakostnaden om man jämför en Ardbeg Ten.

Om vi tar de fyra Arbegvarianterna och tittar på pris 485 kr, 649 kr, 689 kr respektive 1400 kr som vi betalade för Aligator och det känns som ett bra pris. Det var dessutom Committee versionen vi hade fått köpa. När det då gäller smak för pengarna så blir mitt svar enkelt. Alla fyra är goda, inget snack om detta och alla fyra skulle jag njuta av att ha hemma men godast utsåg jag denna kvällen tioåringen att vara men ärligt talat. Inte mycket skillnad så alltså blir Aligatorn ett nedköp, att jag dessutom satte den som sämst av de fyra denna kvällen säger väl sitt.

Totalt i klubben vad det dock Aligatorn som vann, rätt klart faktiskt så det kanske är mest mina smaklökar som den inte passade helt.

Resultat (Alla rangordnar sina whisky 1 till 6 där 1 var godast, sedan summeras poängen ihop. Lägst poäng lika med bäst?)

The Ileach 111 poäng (5,8 poäng/person)
Ardbeg-Glen Rothes Double Barrel 76 poäng (4 poäng/person)
Ardbeg Ten 68 poäng (3,6 poäng/person)
Ardbeg Corryvreckan 57 poäng (3 poäng/person)
Ardbeg Uigeadail 55 poäng (2,9 poäng/person)
Ardbeg Aligator Committee 32 poäng (1,7 poäng/person)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s