Världens whisky, som jag kommer ihåg den

Världens whiskyStor mening att sitta där och låtsas duktig, sniffa, titta på tårar, gurgla med eldvattnet och skriva en hel drös anteckningar om whisky när man ändå sedan förlägger lappen. Det är väl därför som man ska ha en bok att skriva sina noteringar. Gärna en med snöre som man har runt halsen hela tiden. Därför blir detta omdömen som är kortfattade och fritt ur minnet flera veckor efter provningen. På sät och viss blir kanske omdömet mera rättvisande då, det som sticker ut markeras ordentligt. Vad har världen att erbjuda, man ligger ju så långt efter skottarna, ja om man inte räknar med japanerna eller nordamerikanerna. De senare gör ju dessutom whisky med helt annan inriktning. Whisky, mestadels maltwhisky, produceras verkligen världen över idag och vi, Malt Angels (Falköpings Whiskyklubb) tog ett ordentligt grepp över sex icke traditionella maltwhiskyproducenter. Från vänster till höger på bilden och i den ordningen vi prövade dem.

Millstone 5y, Holland
Ett destilleri som i smygande har slagit sig in på maltwhiskyns bana. Man har betydligt mera destilleringserfarenhet en 5-åringen skvallrar om men då handlar det om andra spritsorter. Jag har prövat destillat tidigare från denna producenten och då var reaktionen mindre positiv fast då prövades såserna tillsammans med 20-årig Glenfarclas, Kavalan Solista och andra ”fin” whiskys. Nu blev jag mera nyanserad gissar jag och listar den högt. Kvällens mest balanserade whisky, mycket vanilj tror jag, lite mindre bra eftersmak, om jag kommer ihåg rätt.

Wambrechies 8y, Frankrike
Inte bara kvällens lågvattenmärke utan hela mitt livs lågvattenmärke. Inget alls för mig eller någon annan i sällskapet. Luktar konstgjort, kemiskt och lösningsmedelaktigt, smakar spritigt, kärvt, otrevligt och har absolut ingen styrfart. UNDVIK!

White Castle, Filipinerna
Inga höga förhoppningar men de som fanns infriade sig. Aningen ruffigt, spritrent, klent med ekfatskänslan. Inte helt odrickbar men inget man behöver leta efter.

Sedan gick vi in i det segment som jag själv trodde mest på inför provningen. St George från England har jag snart pillat i mig en flaska av sedan mitt besök där. McCarthy’s prövade jag för åratal sedan och gillade och Amrut hör man bara bra om.

St George Chapter 9, England
England har aldrig varit en stor whiskynation så det är lite smålustigt att de slog på stort över att de var det första engelska destilleriet på typ 100 år. Engelsmän brygger öl, skottar bränner whisky! Fakta! Hur som helst, det är ett sympatiskt destilleri och en sympatisk whisky. Jag blev lite glatt överraskad över hur väl den stod sig i konkurrensen. Hos mig var det bara Amrut Fusion som var bättre men räknat med hela Malt Angels så stod den faktiskt som kvällens vinnare. Jag önskar att jag hade en klar beskrivning av den men om jag inte minns fel så har den fin arom, högt på helhetsintrycket men lite mindre bra på eftersmaken.
Amrut Fusion, Indien
Kvällens bästa enligt mig. Riktigt roligt men en whisky som faktisk känns klar och färdiglagrad. De andra två, Millstone och St George, kommer att bli bättre men det är jag inte säker på när det gäller denna goding. En skön mix av kolatoner, rökighet och lätt blommighet. Alltså lätta blomaromer inte så där tunga rökelseblommiga saker. Lite citrus mot slutet.

McCarthy’s, USA
Nja, detta var inte så bra som jag kom ihåg det. Antingen är detta en mindre bra batch eller så har mina preferenser flyttat sig. Lätt rökig arom med lite mera kraft i smaken men mycket spretig, svårtuggade och en whisky att dricka traditionell snaps på för eftersmaken var angenäm.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s