Detta var min första black saison och min första undran är direkt, varför? Vad tillför färgen? Varför Slottskällan valde att göra den vet jag ju inte men sedan vandrar tankarna vidare, om man nu kan… så varför inte.
Färgen var inte så svart som jag hade väntat mig, mera mörkt, mörkt rödbrun med ett medelstort skum. De mörka tonerna finns det men det är syra och jäst som dominerar. På något viss ligger dessa två karaktärer parallellt med varandra och liksom varken arbetar emot eller med varandra. Jordiga aromer, brödig, jästig, rostad och humlecitrus.
Smaken är mediumbesk, sura bär, lätt kropp, lätt kryddig, maltig och humlig på samma gång, åter igen utan att det känns harmoniskt.
Nu låter jag väldigt kritisk och jag blir liksom inte riktigt klok på den här ölen. För samtidigt som jag hittar en hel del mindre bra saker med den så tycker jag om den. Kul att Slottskällan testar gränser men inte riktigt för mig. Testa den själva.
4 poäng
Sheperd Neame och deras Bishops Finger har aldrig hört till mina favoriter fast å andra sidan är det mycket sällan som jag inte tar en Spitfire från fat när vi är i Göteborg. Fast å tredje sidan så ratar jag både 1698 och Whitstable Bay Organic Ale så det var med viss skeptism som jag öppnade flaskan. Mörk, söt, maltig. Det första som jag tänker på är klassisk svensk julöl men den är lite bättre än så. Ingen fantastisk öl utan mera en gedigen engelsk ale. Maltig, murrig, jordig försiktigt humlearom. Kraftig kropp, låg koldioxid och jag upplever att den gärna behöver mat att matchas mot. Smaken kommer inte med överraskningar utan är maltig, mera kexig än brödig, fudge och persika. Eftersmaken har en krispig beska i sig vilken lyfter ölen ett par snäpp. Detta är nog det bästa jag prövat från Shepheard Neame.
6 poäng ger jag den
Karlströms Malt 
Du har mail från mig! (Henrik Ö, London Beer Blog)