Fantastic!

Eftersom jag själv håller whiskykvällar är det sällan som jag kommer iväg och lyssnar på andra. Jag har varit inbokad ett par gånger men så har något dykt upp som har hindrat mig. Nu när jag skulle till Stockholmsmässan så var ett av mina mål att närvara vid en Master class med någon som sysslar MYCKET med detta. Valet föll på Martin Markvardsen från Highland Park. Anledningar var flera men inte minst för att jag gillar Highland Park riktigt mycket och jag hoppades att få smaka något som jag inte ansett mig ha råd att köpa innan. Jag blev inte besviken på varken whiskyn eller på Mr Markvardsen även om han såg bra sliten ut där han satt och pustade minuterna innan Masterclassen drog igång. Många standardskämt men han är bra på att leverera dem och visst hade han en hel del som jag inte hade hört eller såg komma.

Själva föreläsningen började han med att prata om Orkneyöarna och dess historik. Miljön på öarna är helt enkelt Fantastic! Sedan lade han en hel del tid på att förklara hur whisky tillverkas vilket jag tror att de flesta av oss hade god koll på så det blev aningen segt. Betoning ppå aningen för han slängde som sagt in ett och annat skämt. Hans slutsats är att vattnets beskaffenhet är inte så viktigt som ibland sägs så länge det är av god kvalitet. Vilken kornsort man använder spelar viss roll och jästen spelar definitivt roll för slutprodukten. Han tryckte på faktumet att Highland Park mältar delar av sitt korn själva. Anledningen är att det är ända sättet enligt dem för att få rätt röksmak på maltet. Vilken form torven har spelar stor roll för vilka smaker torven ger till grönmalten. Själv undrar jag om de inte lika gärna kunde transportera lite torv till mälteriet på fastlandet. Den egenmältade malten håller 80pppm medan den köpta är orökt i princip. Sammanblandat så hamnar den på 20 ppm. Ibland kör de en sats bara på sin egna kraftigt rökta malt. 20-25 fat med rökig Highland Park lär det finnas, Fantastic!

Vad fick vi dricka då? Smaknoterna är skrivna innan jag visste vad som var i glaset.

Glas 1: Leif Eriksson – Exclusivt för Tax-freeförsäljning. Släpptes i mars 2011
Doftar ung whisky. Sötma, tydlig HP-karaktär men mera vanilj. Sisådär, något av det minst bra från Highland Park som jag har druckit.

Glas 2: Highland Park 18y
Ekigare, lite strävare och mera pepprig. Fortfarande houngssöt mera sherryinfluerat. 45% av faten är firstfill sherry får vii veta. Detta var bättre. Klassisk Highland Park.

Glas 3: Highland Park 1990 – också för tax-freemarknaden.
Tunnare i färgen, lättare arom, inte så dyngtung. Peprig, lite rökig i eftersmaaken. Bättre än Leif Eriksson men knappast det bästa för kvällen.

Glas 4 : Earl Magnus
Nu började det bli riktigt intressant. Alkoholstarkare, fylligare, mera kraft. Njutabart värre. (Noterat: kors vad lite jag skrev om den. Jag bara njöt helt enkelt)

Glas 5: Saint Magnus
Fyllig som fyran men rundare, mjukare. Kvällens godaste, hur trevlig som helst. Torkade frukter, aningen rök, rena äppeltoner, sniffvänlig. Smaken är intensiv och whiskyn behöver sitt vatten. Eftersmaken är relativt Highland Park aningen kort.

Glas 6: Earl Haakon
Det går fort nu på slutet. Antingen börjar jag bli trött eller så har vi passerat kvällens zenit. Mörkare än de övriga i färgen men mindre sherrytung. Citrus, lakrits och rök. Mera rök än innan.

Fantastic!!!!!

En reaktion till “Fantastic!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s