Mohawk vs Goldings

Sticker mellan med en hemmaprovad öl mitt i alla mässrapportering. Ett par dagar sent testade jag av Mohawk vs Golding. Enligt datummärkningen har den nu passerat sitt bäst före datum men det tror jag inte var så farligt med denna. Den har stått mörkt och relativt vältemperarat. Massor av skum, tunt kopparfärgad som drar mot vacker bärnsten. Aromen präglas inte helt oväntat hos en Mohawk av härlig humle. Goldings räknas som en av de klassiska engelska sorterna och har sina rötter i slutet av 1700-talet. Till de bästa varianterna räknas East Kent Golding och ryktesvägen lär det vara detta som Sigtuna har öst i. Vanligen använder man Goldings mest till smak och aromhumle och inte så ofta som beskagivare då det finns billigare alternativ. East Kent Golding är en humle som liksom växtifierar den engelska bittern. Jordigt mullrande, lite kryddig. Inte lika somrigt fräsch som cascade kan vara utan bara mycket men dovt i klangen. Lite jästig och det känns definitivt som klassiskt brittiskt när det är som bäst. Smaken är brödig (knäck), lite blommigare snarare än fruktig nu när humle får komma fram i full frihet. Lite återhållsamt med kolsyran gör den söt mera i känslan kanske än faktisk sötma. Gud så gott det är med öl.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s