Sjurätters fiskmiddag med Gröna Huset

En sjurätters middag kräver sin planering. Planering var det lite mindre av denna gången men det slank igenom till slut. Jag hade givetvis funderat under en hel del men jag hade liksom inte gjort så mycket mer än att skapa ett embryo till meny. Så med en vecka kvar satte jag fart och började fundera färdigt och på måndagskvällen med fem dagar kvar så går det upp för mig att jag inte har beställt öl. Ingen katastrof men urvalet begränsas till vad som finns i Falköping och vad de har i depån. Klantigt men så var det. Sedan rullade det på med bara hur mycket som helst att göra under veckan så det blev inte mycket gjort av det som var tänkt. Ingen egengravad lax, ingen egeninlagd sill och inte något surdegsbröd. Menyn kunde aalltså ha varit fantastiskt arbetad med massor av arbete men istället blev det en köp-en-hel-del-färdigt-meny. Det innebär att var och en som vill ge sig på det hela kan lätt kan genomföra middagen och man kan givetvis ta sig tid att göra mycket av det själv.

Middagen delade jag upp i två avdelningar. Först tre rätter och sedan lite paus men bildvisning från ölsällskapets resa till Gent 2006 för att fortsätta med tre rätter till och så kaffe och efterrätt. Här kommer de tre första rätterna.

Sill och Potatis

Abbas färdiga sillinläggningar. Skärgårdssill, löksill och senapssill.

Öl: Mariestads Prima Lager, Sierra Nevada Celebration Ale och Oud Berseel Geuze

Jag har druckit sur öl till midsommarbordet innan men denna gången, med bara sillsmaker, inte allt för fett så vann allt den relativa humlebomben smakkombinationspriset. Jag gillar Geuzen bäst fortfarande som öl betraktat, och om man undviker att lukta på den allt för mycket, fast sill är lite speciell mat. Ska man ha ett helt smörgåsbord så får det bli Geuzen men äter man mera rent av sill så blir det en humlebomb. Eller kanske så inverkar vädret.

Whiskykokta musslor

Receptet är från Akkurat via Jan Groth & Arne Adlers bok Whisky och mat. De tänker sig givetvis att man ska dricka whisky till men vi fortsatte att prova ytterligheter för att undersöka vilken typ av öl som passar bäst. Maredsous 8, Belhaven Wee Heavy och Schlösser Alt prövades. Tre öl med tre olika profiler som alla kanske skulle kunna passa in. Belgare har en lång tradition av att äta musslor och Maredsous 8 är en väldigt god öl. Jag borde kanske ha kostat på något finare men i detta svammelsurium av smaker passade den perfekt. Hög kolsyra, nötig, kryddig, medel beska och både maltsötma och alkoholsötma. Belhaven halkade in på det mindre humlade bananskalet. Min tanke var att den inte skulle ta över utan bara förstärka och så slutligen en altbiér som ett slags kompromissöl till lagerdrickarna. Renjästa smaker, hög hinkabilitet, maltiga smaker som precis som skotten skulle kunna passa ihop med havstouchen.

Avslutande rätt på första avdelningen var stekt fjällröding, potatismos, blomkålsmos samt kall sås. Till detta skulle vi dricka Jämtlands Postiljon och Dugges Holy Cow men efter en liten fadäs vid ölförrådet så hamnade även en flaska St Landelin Mystique på bordet. Grundtanken var alltså att bitter skulle smaka bra till fisken. Rödingen är fångad i Jämtlands/Härjedalens län och eftersom Postiljon är bland det godaste som finns så blev den ena valet. Sedan ville jag ha något karamelligt men med mera beska och då blev det Dugges Holy Cow. Fjällrödingen trivdes som fisken i vattnet ihop med Holy Cow. Postiljonen var visserligen god men inte riktigt superb. Mystique var också god. Alla tre var faktiskt goda och jag kan inte utse en vinnare, möjligen en förlorare i Postiljonen men den är ju så god som den är utan mat.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s