Så rätt han har

(Det är inte vad du har i, utan omständigheterna runtomkring glaset som är det viktiga.)

Jag har klippt ovanstående från Anders And och så rätt den mannen har. Omständigheterna är det som räknas. Under den senaste veckan har jag två gånger druckit Paulaner Hefe-Weißbier. Båda gångerna ur Tysklandsimporterad burk och båda gångerna i fina veteölsglas. Ena gången var jag nog beredd att ge ölen en 10 poängare. Den smakade helt underbart, som ett extrakt av all lycka här i livet. Som en del av livet självt. Andra gången var det en bra matöl men inte mera. Den goda gången drack jag den som föröl innan maten och det är väl inte riktigt veteölens mest givna plats men oj vad bra den smakade. Allt hänger på ovan nämnda omständigheter. Den goda Paulanern drack jag på springande fot medan jag plockade fram och pysslade med maten till mitt 40-årskalas. De som känner mig vet att är det bjudet till fem så ska man inte räkna med att maten är klar förrän framåt halvsex, kvart i sex och kommer man tidigt så får man hjälpa till. Cuba hade alls inget emot att sprida lite värme och glädje genom att se till att de som ville fick ett glas veteöl från femliterstunnan som jag har haft stående i källaren hela sommaren. Så medan jag värmde chilli, kokade ris, plockade fram tillbehör och tog emot gäster så sprang jag förbi mitt glas och tog en klunk lite nu och då.

Den andra Paulanern som inte når högre än max 8 hade lämnats kvar av omtänksamma gäster vid ett annat tillfälle och stod lägligt i kylen när jag skulle äta mat. Jag satt i stillhet, funderade över mina slöjduppgifter och drack öl till maten. Visst var den god men den speglade mera livets vardaglighet än den summerade all livets glädje. Omständigheterna gör allt.