När ölkulturen återvände till Falköping

Inte med den bästa viljan i världen kan man säga att Falköping är ens i närheten av att vara ett ölets mecka. Det har funnits vissa glimtar så som det insomnade Wrågårdens ölsällskap och imorgon glimtar det igen ute på Wrågården. Wrågårdskalaset är något slags gårdsfest, karneval, ölfestival och bara fest blandat allt i ett. För läsare av bloggen är det säkerligen ölutbudet som är det mest intressanta. Först höll allt på att hamna i sopptunnan eftersom M&Ls faktiska ölutbud absolut inte höll vad deras prislista lovade så i tisdags stod vi där med Bernard ljus och mörk, Staropramen, Mariestad Export samt Chimay Blå som fantastiskt ölutbud. Med främsta assistensa från Brill & Co men även bolaget så spottade utbudet upp sig rejält, eller vad sägs om följande. Ölfabriken Brown Ale Dragonhead Skullsplitter Traquair House Ale Avenyn Ale Johannas Bästa Narren Bödeln Biskop Stefans Kalk JästHasses Exportlager Mikkeller Tjekket Pilsner Bath Gem Wild Hare Williams Red Willams Seven Giraffs Slottskällans Imperial Stout Vit Postiljon Thomas Hardy’s Ale Maredsous 8 N’ice Chouffe Oppigårds Golden Ale Lägger vi till de övriga fem så hamnar vi på 27 ölsorter. Inte ofta vi har ett sådant utbud i Falköping. Jag återkommer med en rapport om vad som gick hem hos folk.

4 reaktioner till “När ölkulturen återvände till Falköping

  1. Jag fick inte smaka någon av Sigtunas öl. Gustis som brukar gillas Sydtyska veteöl gillade inte alls Biskop Stefans Kalk men det ska ju å andra sidan vara en wit. JästHasses fick mycket beröm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s