För åtta år sedan arbetade jag och min hustru som servitörer på ett ansett hotell i Sneem, sydvästra Irland. Hotellet heter Parknasilla och har många familjer som regelbundet återvänder samma vecka eller veckor år efter år. I början av oktober döck det upp en familj bestående av herr och fru samt deras dotter i tjugoårsåldern. Herr och fru hade sannerligen ingen lätt resa med sitt äktenskap och de gjorde inget för att dölja det hela. Det var gräl mer eller mindre hela tiden. En kväll vid middagen hade jag ansvar för deras bord och scenariot var det vanliga. Fru Gräl satt och smågnällde över sin man som såg ut som om det regnade medan dottern försökte sitta så långt ifrån sina föräldrar som bordet tillät. Mellan huvudrätt och efterrätt så behövde fru uppsöka damrummet och mannen viftade ivrigt åt mig att komma. Han sträckte över en femma med orden
” – så mycket whisky jag kan få och det fort. Om min fru är tillbaka innan whiskyn kommer så vill jag inte ha den. Man vet aldrig vad som händer mig då?”
När man skulle servera kaffet gällde det att ge rätt kopp till rätt person. Hovmästaren såg nämligen alltid till att spetsa kaffet. För det mesta var det så pass rejält spetsat att man kunde se skillnad även i svag belysning.
Varning för moralkaka: Detta berättar jag som en rolig historia men egentligen är det bara sorgligt. Låt inte är alkoholbruk gå så här långt.
Karlströms Malt 