Rochefort

alla-tre-rochefort1Mot bättre vetande så dyker det upp bilder av gudsfruktiga munkar som mellan bönerna och vid bara lämpliga tidpunkter på året sliter med ölbryggandet. Malten mals i en vattendriven kvar, all grist ska bäras upp till bryggeriet och där rör man för hand i mäskkärlet. Värmen under kopparpannan regleras genom att man eldar i en vagn som man kan skjuta in under koppar pannan eller dra bort, allt efter behov. En liten bön ber de säkert innan de tillsätter jästen. Så är det INTE och jag vet inte om det någonsin har varit så men det spelar ingen roll. Titta på flaskan, stirra lite på etiketten, hör du bönesången? Om inte så öppna flaskan, häll upp ölen och låt dina sinnen öppna sig. Här har vi nog något av det bästa som finns i ölvärlden. Helst vill jag ha Rochefort 8 men även 10an går bra. 6an sjunker något i poängskalan men visst är även den en bra öl. Bryggeriet tilldelas ibland epitetet ”Cathedral of Beer” och detta inte bara för den altarkänsla man kan få av de perfekt putsade kopparkittlarna. Atmosfären, solstrålarna som skiner genom de färgade glasen får besökarna att sänka sina röster till en viskning, precis som i kyrkan. Inte för att det är särskilt många besökare på ett år men de som får möjligheten att besöka är säkerligen desto gladare.

Nej även här är det en profan bryggare som sköter det mesta av de dagliga besluten på bryggeriet. Har jag förstått rätt så hjälper ändock sex av munkarna till vid buteljering, packande och andra inte lika frekvent återkommande uppgifter. Kanske även den dagliga driften. Hela klostret består av knappt tjugo munkar.

Det moderna bryggandet startade 1899. Då handlade det närmast uteslutande om att brygga öl för munkarnas egna konsumtion. Den vegetariska dieten som munkarna håller behövde förstärkas något. Efter bara något år skickades fader Dominique till Universitetet i Leuven för att utbilda sig i bryggarkonsten och ölkvaliten ökade och snart nog började man buteljera och sälja öl. Bryggeriet vann bland annat Grand Prix Award 1910 vid en utställning i Bryssel. 1920 var munkarna uppe i en årsproduktion på 35 000 liter per år.

800px-8250_church_of_abbaye_notre-dame_de_saint-remy_rochefortBåda två världskrigen medförde om inte helt avbrott i produktionen så vart fall kraftig nedgång. Efter första världskriget fick hela bryggeriet byggas upp på nytt med stor hjälp av Chimay. Denna hjälpsamhet präglar hela trappistbryggarhistorien för även om de ur en synvinkel är konkurrenter så är de främst klosterbröder. Ett bra exempel på detta är 50-talet då försäljningen av Rochefort sjönk kraftigt, främst kanske tack vare att Fader Theodors arbete med att förbättra Chimayölen. Rochefort producerade faktiskt så lite öl att draven inte räckte till klostrets egna kor. Rocheftort bad då Chimay att upphöra med ölförsäljnning i deras område. Visserligen ställde inte Chimay upp på detta men man skickade Jean De Clerk som under två års tid hjälpte till att förbättre bryggrutiner, ökade renligheten och beordrade viss ombyggnation. Bland annat kan nämnas att man flyttade ett stall med tillhörande gödselstack som låg för nära bryggeriet. Dessutom fick flertalet bryggeriarbetare praktisera hos Abbaye de Scourmont. Även en modernisering av bryggeriutrustningen påbörjades.

Klostrets historia tar sin början 1230 då nunnor organiserade klostret Le Secours Notre-Dame. Drygt två hundra år senare tog Cisteriensismunkar över verksamheten. Troligen bryggdes det öl tidigare men första skriftliga bevisen kommer 1595. Den munk som hade ansvar för bryggningen hade även ansvar för kvarnen eller om det var tvärt om. Det är dock dåligt med skriftliga bevis över huvudtaget om klostret eftersom de flesta dokumenten förstördes under franska revolutionen. Ingraveringar visar dock äldre humlegårdar vilket får en att misstänka att klostret bryggde öl själva innan 1595.

Efter ödeläggelsen vid Franska revolutionen så dröjde det till slutet av 1800-talet (1887 tror jag) då Victor Seny, pensionerad armékaplan, arbete med att återskapa klostret gav frukt. Han hade under många år närt drömmen om att få bli prior och hade köpt upp marken där klostret hade legat. Han hade även framställt en förfrågan om hjälp med bland annat munkar till de andra klostren i trakten. Det blev Achel som bidrog med munkar och även Fader Anselme, klostrets första prior, kom från Achel. Seny blev klosterbroder men nåde aldrig positionen som prior.

rochefort-8Inte bara munkarna hämtades från Achel utan även inspiration till Rocheforts första öl. Vardagsölet till munkarna, en starkare variant för försäljning samt en ytterligare starkare öl för sjuka under andra världskriget utgick alla tre från Achels Patersvaatje. Noterbart är att den starkaste ölen då inte inte hade högre OG än 1050 att jämföra med dagens OG där 6an startar på 1072 och 10ann är laddad med 1096. På 50-talet sedan modifierades sedan ölen. Först kom en öl som kallades Merveille vilken idag är känd som Rochefort 10, 1953 kom Rochefort 6 och den ska inte förväxlas med refraktorölen som tillverkades enkom för klostrets räkning ända fram till 1973. 1955 lades min favorit till samlingen. Rochefort 8 eller som den hette först, Spéciale.

Under en period med start på 50-talet så försökte man använda sig av Chimays jäst ocksåmen det blev inte riktigt bra. Eventuellt har detta med vattnet att göra. Rocheforts vatten, som nämns som ett otroligt rent vatten i gamla källor, är hårt medan Chimay har ett mjukt vatten. Den jäst som Rochefort använder sig av idag kommer ursprungligen från Palmbryggeriet där man hämtade den någon gång på 60-talet. Basen i maltreceptet är pilsnermalt som kompletteras med karamellmalt. Karamellmalten ger ett visst färgtillskott men det mesta av färgen står sockret för. Dessutom använder man sig av vetestärkelse. Fram till för några år sedan använde man sig av majs men bytte till vete när det blev svårt att få tag på garanterat ej genmanipulerad majsstärkelse. Stärkelsen hjälper till att skapa en öl med relativt lätt kropp. 8210_brewery_in_abbaye_notre-dame_de_saint-remy_rochefort_brygghusetIdag använder man pellets medan man tidigare använde humlekottar som man malde för att öka effektiviteten och kontinuiteten. Ihop med sista humlegivan skickar man även i korriander. Man ska dock inte missta sig, det är inga större mängder. Det mesta av den kryddiga smaken kommer från jäsning. En jäsning som startar vid 20 grader och som stiger ett par grader under den vecka det tar för ölen att jäsa. Gradvis under 2000-talet har man övergivit de gamla jäskärlen för cylinderkoniska. Man fyller dock tankarna endast halvvägs för att inte få ett för stort tryck för jästen. Jästen används under en begränsad tid och sedan startar man om jästen. Man brygger då en vecka 6an, stegar upp till 8an för att sedan brygga en tank av 10an innan jästen kasseras. Under två tre dagar får sedan ölen efterjäsa i horisontella tankar. Innan ölen tappas på flaska så filtreras ölen och ny jäst samt socker doseras in. Om detta sker innan eller efter sekundärjäsningen vet jag inte riktigt säkert men jag tror att det är innan. Flasklagringen sker sedan i värmekontrollerad källare i sex, åtta respektive tio veckor innan flaskorna skeppas ut för försäljning. Man behöver dock inte hetsa med att dricka ur flaskorna. Ölen mognar och lugnar ned sig om de får stå ett halvår eller kanske två.

10 reaktioner till “Rochefort

  1. Kul att ni gillar det. Beröm föder nya artiklar…
    Dela gärna med dig av adress till andra. Många läsare ger ork till nya artiklar. Man kan gärna komma med förslag på nya artikelserier om man vill. Snart kommer Trappistölen att avslutas och då har jag tänkt att ta tag i porter/stout.

  2. Väldigt bra inlägg. Är ganska ny på belgisk öl men Rochefort 8 fastnade jag för på en gång.

  3. Själv föredrar jag 10:an. 8:an är också god, men jag var lite besviken på den senast jag drack den. 6:an tycker jag nästan var lite blaskig dock … kan möjligen vara imperial stout-skadad eller något, men ibland tycker jag att Rochefort-ölen saknar lite kropp. Föredrar nog Chimay blå framför Rochefort 10 också – dock har jag bara testat 1 år gammal Rochefort, och min favorit-Chimay är 9-10 år ;) Iofs är den riktigt god efter ett par år också.

  4. Det där med att lagra öl är ett kärt ämne för mig. Chimay blå kommer alltid att ha en plats både i mitt hjärta och i min ölkällare. I hjärtat för att den var vägen in till belgisk öl. 5-6 år ska den allt ha innan den kan konkurrera med sig själv i färsk tappning.
    Vilken som är bäst, Rochefort eller Chimay är givetvis en trevlig diskutionskväll där man testar, provar, jämför. Se till att hålla den som en blindträff. Själv föredrar jag Rochefort 8

  5. Trevlig och intresant läsning.
    Jag är på jakt efter precis ett sådant Rochefortglas som står i den första bilden i artikeln.
    Någon som vet var man kan köpa eller beställa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s