Julölsprovning

Vi träffades för att prova lite julöl här om kvällen. Jag inledde med en Wisby Julbrygd till maten innan de övriga dök upp och sedan provade vi sorterna två och två.

Wisby Julbrygd

Mörka röda toner och ett litet skum som dog relativt snabbt. En ganska liten arom men ack så delikat. Knäckig, maltig, lite kryddig och en svag citruston. Smaken når inte riktigt upp till samma höjd som aromen. Beska, brända toner men inte så mycket mera. Tre tomteluvor får man allt ge den trotts allt.

Mariestads Julbrygd vs Nils Oscar Kalasjulöl

Mariestad

Gisses vad mörk den var. Det hade jag inte riktigt väntat mig. Nästan svart. Välbalanserad öl med mera kraft än jag kommer ihåg den. Ingen dålig öl vilket jag inte anser att den vanliga är heller. Aromen är fruktig underjäsningen till trotts och kryddig. Aningen brödig och helt ren. Smaken är brödig, aningen söt men det balanseras bra av humle och framför allt brända toner.

Nils Oscar

Betydlig ljusare än Mariestad och med en helt arom. Tyvärr känns den aningen ”grön”i doften. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men gräsig, vegetabil och grön helt enkelt. Systembolaget föreslår jasminris och det brukar jag rynka på näsan åt så det kanske kan stämma. Smaken är något bättre men på det hela är det en för besk och närmast obalanserad öl.

Vinnaren är glasklart Mariestad!

Mysingen Midvinterbrygd vs Midvinternattens Mörker Winter Ale

Mysingen

Nära nog svart i färgen. Aromen är mäktig med kryddighet, medicinala toner, färskriven apelsinskal och lite belgisk på det stora hela. Smaken samstämmer men den är inte helt lättillgänglig. Detta är en öl man ska se till att smaka innan man köper hem en back. Njut den gärna långsamt ihop med julklappsboken eller till valda delar av julmaten. Kan kanske behöva en Åbro Sigill eller Grebbestad Julöl att skölja ned med.

Midvinternatten

En arom som lovar gott och som känns trevlig om än lite väl oortodox. Överslag av nejlikor i smaken gör att det skulle vara svårt att orka med en hel sådan här öl, absolut inte två. Kan dock passa bättre ihop med julmat än för sig själv.

Vinnaren är Mysingen

Åbro Sigill vs Rudolf Ren Ale

Åbro

Jag har sedan länge utvecklat en viss respekt för Åbro. Inte så att jag tycker bra om dom nej helt tvärt om faktiskt men man måste ändå respektera någon som klarar av att brygga många öl men med en huskänsla. Det varmed stor skeptisk jag tog mig ann ölen och den hade alltså inte varit med om inte Hjalmar hade önskat detta.

Ölen hälls upp med ett vitt skum medan färgen är rejält mörk. Aromen är aningen matt med sin maltighet och sin sötma. Smaken känns en aningen tråkig och jag förvånas över systembolagets 7-9 på smakklockan för beskan. 5-6 hade passat bättre. Extremt kort efterbeska och lättdrucken öl. Aningen för hög nivå av smörkolasmak tycker jag. Synd att dom inte har jästen något renare. Men det är en öl som vinner i lite i längden och jag tror att den kan passa bra på julbordet. Får nog lov att ge den tre tomteluvor trots allt.

Rudolf

Rudolf är när nog svart och doftar betydligt mera. Nötter, kaffe, brända toner, lite fruktighet (citrus). Smaken är kryddig, fruktig och jag anar lite rök i den. Kanske lite lakrits i bakgrunden också. Som vanligt känner jag att Dugges tar i för mycket av det beska och jag tycker att detta slår över lite nu när jag dricker den ensam. Kan tänka mig att den blir väldigt bra till silldelen och det kallskurna på julbordet. Själv kommer jag kanske handla på mig ett par flaskor extra att spara till nästa jul. Den är nära men jag vill inte riktigt ge den en fyra. Klar vinnare är den över Åbro Sigill och detta efter en värdig kamp. Åbro Sigill var bättre än väntat alltså.

St Peter’s Winter Ale vs Fuller’s Old Winter Ale

Så var det dags för två vinteröl. Dessa öl ger mig ingen ölkänsla alls och borde kanske därmed diskvalificeras men dom finns med i julölssläppet. St Peters är riktigt mörk medan Fuller´s är mera bärnstensfärgad. Mera fest hos Fuller’s men mera tyngd hos St Peter’s med andra ord. Detta är två relativt lika öl med liknande aromer. Båda två vilar tungt på traditionella engelska dofter men St Peter’s känns fräsch rakt igenom medan Fuller’s har en något typisk unkenhet över sig. Humlen är inte helt frånvarande men tillåts inte dominera utan får spela en bakgrunds roll. Det är enkla, okomplicerade öl som utan att jag skulle reagera väl skulle kunnas serveras i mars, april med våren i full blom i East Anglia. Smaken är fruktig, lite dragning åt choklad (där av vinter antar jag) och med ett visst mått sötma. Lättdruckna med en härligt lång eftersmak.

Lika eller inte. St Peter’s framträder efter ett tag som en tydlig vinnare genom sina renare smaker.

N’ice Chouffe vs Corsendonk Christmas Ale

Nu börjar det bli en aningen jobbigt för huvudet och smaklökarna.Istället för att skriva något som jag inte riktigt har koll på så konstaterar jag att detta är frågan om två ganska typiska mörka belgare där N’ice Chouffen vinner knappt före Corsendonken men om man tittar på priset så vinner N’ice Chouffe överlägset. 50 kronor för en 75 cl flaska är bra pris. En rolig detalj var att jag trodde att jag förra året tyckte bäst om Corsendonken men när jag hittade gamla anteckningar så visade det sig att jag inte tyckte detta.

Om jag från detta skulle plocka ut tre öl jag köper igen så får det nog bli N’ice Chouffe för jag gillar belgare, St Peter’s av samma skäl men byt ut Belgien mot England och Mysingen för den rätta julkänslan. Till nästa jul sparar jag Rudolf Ren Ale om jag inte dricker den på den årliga majgrillningen med Gröna Huset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s