Sista(?) inlägget om SMÖF

Att jag har en förkärlek för stout, porter, imperial stouts och andra mer eller mindre svart sorters öl har kanske inte undgått någon. Givetvis avsmakades det ett antal dylika brygder på festivalen också. Ett race bestod av Svart från Gamla Slottskällans bryggeri, Närkes Black Golding samt Smörpundet Porter från Nynäshamn. Svart är som namnet antyder svart till färgen men med tydliga röda toner. Med sina 5,5% så är den lite tunnare och känns på det hela mer som en öl för hela kvällen även om alkoholstyrkan sätter stopp för allt för många pints av den. Smaken är frisk och domineras av humle och kaffe med en karamellton i bakgrunden. Trevlig öl men knappast en vinnare bland dess tre. Black Golding Starkporter är precis det. Starkare och därmed fylligare. Jag gillade ölen ända fram till eftersmaken. Nu har jag väldigt taskiga anteckningar här så jag vet faktiskt inte varför jag inte gillade eftersmaken. Vinnaren vet jag dock hur den smakade. Där jag tycker att Nynäshamns Sotholmen är i överkant och lite svår så satt Smörpundet Porter från 2007 som en smäck. Fyllig och smakrik med en underbar humleton som kom mer i eftersmaken. Aromen var helt okomplicerad med kaffe, lite choklad och rostad malt. Inte en öl att lukta på men väl att sippa på. Förvånansvärt fyllig för sina 6%.

Två imperial stouts blev det (från hade slutat att vilja ha, detta är inte öl i hennes smak.) Antares Imperial Stout var på tok för tunn för att komma ifråga här och utklassades stort av Sandbacka IS. Fy sa min fru när hon smakade. Gudomlig svarade jag och Hjalmar han log bara stort och lämnade med varm hand glaset till mig. Frågan är om inte detta var festivalens höjdare. Jämnt skägg med rökölen tror jag.

När jag skulle inhandla imperial stouten så ville inte frun ha någon sådan och vad skulle jag välja till henne. Valet föll på Struise Rosse 2007 och vilken öl det var. Enormt läcker med en syrlighet i smaken som bara löstes upp i eftesmaken. Inte riktigt så tung som belgiska öl ofta är utan lätt, elegant och förförisk. Mera tack!!!!

Det sista som testades blev ett engelskt bitter race med två öl från Dugges. Jag har druckit båda två innan men kom inte ihåg så mycket om dom förutom att jag tyckte att Gustafs Finger var bättre än Johannas Bästa. Båda två är väldigt lika varandra och man kan inte annat än undra varför man har två så lika öl i sitt sortiment. Vinnare blir dock Johannas Bästa eftersom man då kan dricka flera då den hamnar på 4,6% jämfört med GF på 5,8%. Inga öl jag skickar någon till Mölndal för att köpa men är jag på besök i Göteborg slinker dom säkerligen ned.

Det sista jag gjorde var att beställa mig en Baronen som jag trodde mig kunna ta med mig hem och dricka i bilen till Ludvika. Istället hade det dykt upp en vakt i dörröppningen och jag fick snällt stå kvar och dricka ur i foajén. Ganska god barley wine men aningen var söt tror jag.

 

Tackför detta året och räkna med att jag kommer tillbaka nästa år med eget glas, nummer istället för namn och om jag kan få ihop det med familjen och arbetet så kommer jag redan på fredagen.

 

P.s. Dempa, du kan få mit glas nu om du vill. Jag är klar med det.

En reaktion till “Sista(?) inlägget om SMÖF

  1. Tack men nej tack :)

    Håller med om Sandbacka IS, den var ju sjukligt bra, och då är jag egentligen inget fan av ”det svarta”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s