Nu har jag prövat ett antal oktoberöl och känner mig redo att avlämna dom och domen faller hårt över mig. Jag har inte blivit mycket klokare på något vis. Jag känner mig fortfarande inte helt säker på vad man ska/bör förvänta sig av en Oktoberfestöl. Låt mig citera från Svenska HembryggarFöreningens öltypsdefinitioner. Noterbart är att Öltypen återfinns bland mörka lager men den som har druckit en Paulaner, en Weltenburger eller en Hofbräu har nog väldigt svårt att förstå detta. Nåväl, citatet.
Denna kategori har inget att göra med de moderna oktoberfestöl som idag påminner mer om en standard ljus lager. Märzen är en utveckling av wienerölet med en lite högre vörtstyrka som gör den hållbar över sommaren.
Alltså är alla de tyska varianterna som jag druckit ”fel” medan de icke-tyska är mera rätt? Konstigt, kan det vara så, får det vara så? Nåväl
Följande har avsmakats. Inte alltid helt koncentrerat men hela tiden med stor nyfikenhet. Störst vikt har jag lagt vid de öl som jag tror liknar öltypsbeskrivningen bäst.
Stallhagen Oktoberfestbier
Delade denna ölen med två till medan det lagades mat, pratades och skrattades. Kommer ihåg knäckigheten och att jag tyckte att den stämde bra in med hembryggarföreningens definition. Drygt 60 kronor litern gör dock att den inte hittar in i mitt hus så ofta.
Slottskällans Oktoberfest
Fruktig, mörkare i färgen och, skulle det visa sig, inte alls så söt som bland annat sina amerikanska kollegor. Både aprikoser och lite citrusdoft aromen som är väldigt försiktig. Smaken bättre med en väl balanserad sötma. Detta är en helt annan öl än t.ex. Paulaner.
Min favorit. Alla dessa noteringar skriv ur minnet för jag drack den under stoj och glam vid den middag som tillagades ackompanjerad av Stallhagen. Mitt favoritöl bland årets oktoberfestöl.
En av fördelarna med att vara hemmapappa är att man kan dricka en öl till maten om man vet att man inte ska köra bil resten av dagen. Denna dag blev det både till middagen och till kvällsmaten. Två amerikanska varianter.
Brooklyn Oktoberfest
Kopparfärgad med ett medelskum som dör fort. Svag arom som dominerad av malt, liten ton humle, grapefruktaktig, kanske använder dom amerikansk humle, sötma.
Len beska även om den ligger oväntat högt. Mycket kolsyra, rejält söt, knäckig smak med en kort eftersmak. Mycket trevlig öl, härlig balans och prisvärd. Ganska lik en Hell tyckte jag. Dags för en provning de två kanske.
Left Hand Oktoberfest
Mörkt kopparfärgad med tunt skum som dör fort. Svag arom som baseras på humlen, låg sötma i doften.
Smaken är ren, karamellig utan att bli för söt. Enkla, klara smaker. Fin balans.
Eftersmaken är besvärlig, Till att börja med kommer klibbig sötma. Den fastnar i gommen och jag både längtar och inte längtar efter en ny klunk. Längtar för att få bort eftersmaken med en ny klunk men bävar för att jag vet att eftersmaken kommer igen. Nej tack, denna vill jag inte ha.
Paulaner, HB och Weltenburger
De tre tyska varianterna är alla klart ljusare även om Weltenburger inte är pilsnergul. De två förstnämnda är ganska lika och alla tre är helt olika de övriga oktoberölen. Här pratar vi ljus lager, fräsch humlearom, rejält med beska och i de två förstnämnda en nordtysk kantighet. Lite tråkiga och alldagliga öl som jag har svårt att se någon fest i. Närmare grillkväll eller rent av gräsklippning.
Ja visst ja, jag har även druckit Samuel Adams tolkning men den talar vi tyst om. Samuel Adams har ju gjort så mycket god öl…
Karlströms Malt 