Chimay Blå

En alternativ rubrik hade kunnat varit, att lagra öl. Under de senaste åren så har jag börjat spara öl i källaren. Av olika anledningar har det blivit några äldre Chimay Blå kvar. Som komplettering har det desstuom släppts äldre årgångar av Chimay Blå vid två tillfällen. 2001 och nu senast 1999. Därför finns det nu i källaren Chimay Blå av följande årgångar, 1999, 2001, 2003, 2004, 2005, 2006 och 2007.

Därför satt vi tre stycken, jag själv, min fru och min granne, med tre stycken Chimay Blå. En nyligen inköpt från 1999 och så från min egna ölkällare 2005 och 2007 års årgångar. 2005 visade sig vara mest tråkig. Inga direkta nya smaker, mera som en avslagen öl istället. Tolka mig inte fel här nu. Den är inte kolsyrefattig men liksom dämpad, träig och inte alls fräscht. 2007:an smakade givetvis som man är van att en Chimay Blå ska, massor av bubblor, nötiga toner, fin balans.

1999:an har också en fin balans men på ett helt annat vis. Madeiratoner, källardofter, mjuk och väldigt avrundad. Intensiv i all sin massiva oxidation. Vi pratar ett helt nytt öl och ett helt nytt drickområde. Detta är ett öl för brasan, i finnast glasen, gärna inte Chimays egna kupor utan snarare i klassiska konjakskupor eller sherryglas. Nästan inget skum, disigt och ”smutsigare” i färgen. Färgen har i mitt tycke inte alls utvecklats till det bättre. Aromen där emot är fantastisk. Dofta, dofta och dofta igen. Tag ett kex, bred på en smakrik vitmögelost eller en getost. Njut av doften igen och så låt hela munnen får komma i extas i en formidabel smakexplosion.

Tre årgångar Chimay Blå

En reaktion till “Chimay Blå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s