Kanske borde jag ha skrivit spritbrännare för det känns nästan som om han har mera glöd när han talar om sin Holsteinpanna än när han pratar om sin öl, den gode Claes Wernersson. Underbart roligt att lyssna på honom är det hur som helst. Vi var ett drygt 30-tal samlade upp på Mössebergs Kurort för att höra Claes prata och smaka på hans öl. Han började med en knapp halvtimma som han pratade hur man brygger öl. Från mältningen till ev. filtrering och pasteurisering. Han blandade också med att prata en hel del om vad man gör i övrigt på Gategården där Qvänum Mat & Malt huserar. Om att de bakar bröd på draven, att de har hällt upp sin första whisky straxt före jul vilket var en, enligt Claes, mindre god 5 årig sak.
Där efter följde en provning med fyra stycken av deras öl.
Grannen
Disig, ljusgul, i princip utan skum.
Jästig arom, lite syrlig men i övrigt inte mycket. Inte ens efter att den hade värmt upp (alla ölen var för kalla) Inte ens humle även fast den hade mycket sådan i sig.
Enkel öl med mycket beska. Claes pratade om att han skapade ölen sittandes på gräsklipparen och att det skulle vara en törstsläckare. Det jobbet gör den nog men inte så mycket mera. Nästa öl tack.
5 poäng
Havre Ale
Disig, ljus. Utan tillstymelse till skum.
Här luktar det banan som det bästa sydtyska veteölen, jästig, aningen kryddig en aningen drag åt belgiska ale. Len i munkänslan, lite oljig nästan. Mera kolsyra än jag kommer ihåg men min erfarenhet är att kolsyran kan variera kraftigt i Qvänums öl. Kolsyran tar inte riktigt bort lenheten utan bygger snarare upp en balans i ölen. Mycket äppelsmak men snarare röda än gröna äpplen. Lite kryddnejlika, koriander. Kort eftersmak.
8 poäng
McBrian
Claes beskriver den som en bitter och visst är den brittisk till stilen men man får allt gå till engelsmänens ständiga antagonister för att hitta den stilmässigt. Skotsk ale är för mig mörk och djup i färgen, låg humlebeska, absolut ingen från rostad malt och relativt låga halter av fruktestrar tack vare de låga jästemperaturerna. McBrian kvalar in på allt detta. Lutar kraftigt åt chokladhållet, lite russin i aromen men bara svagt. En hel del oxidationskaraktär på ölen.
6 poäng
Qvänum Porter
Mörkbrun, disig öl och även denna utan skum. Jag undrar vad det beror på att alla hans öl saknar skum. Lite rökig ton, lakris, hårt rostad malt, kaffe, låga halter fruktestrar, medium humle.
Smaken är långt ifrån den Carnegie som Claes sade att de haft som grund. Medvetet för att passa Grebbestadsostron så hade de minskat Carnegiens sötma men detta är betydligt mera drag mot ”amerikaniserad” porter än bara minskad sötma. Ganska torr med en ”skarp”, fräsch beska/brändhet i ölen. Humlen är framträdande och jag hittar lite mandelmassa sent i smaken. Deras klart bästa öl.
8 poäng
