Hade liten miniprovning idag med Hibernation Ale. Hibernation var nog min väg in i vad några kallar humleriket. En av mina riktigt första chocker. Får man göra så här humlebesk öl var tanken en gång för länge sedan. 2008 skrev jag om den som en fantastisk öl och det håller givetvis ännu. Precis som andra år så köpte jag mig en flaska eller två till julens stressiga förberedelsedagar. Ett perfekt sätt att belöna sig själv när man har svabbat golven, lagat julmat eller slagit in ett berg av paket. En flaska blev kvar och nu tyckte jag att det kunde vara läge att matcha den mot en två år äldre kamrat. Jag brukar tycka att den kanske skulle vara något godare med unset mindre beska och beskan lagras ju som bekant bort med tiden. Spännande med en två år gammal eftersom den har så mycket humlekaraktär och den nu riskerade att vara trött. Chimay Blå har ju sin riktiga downperiod då t.ex. Nu visade det sig vara mindre skillnad än man kunde tro. Den äldre har mindre beska, känns sötare och är aningen ljusare i färgen. I eftersmaken märks skillnadens som mest. Den äldre rundar av och har inte det där beskabettet som den fräscha efterlämnar sig. Båda två är mycket goda och jag tror inte att någon som gillar en fräsch Hibernation Ale skulle vara ledsen över den två år gamla. Ingen fara att glömma en i ett skåp alltså. Som smuttaröl gillade jag nog den gamla bäst men de är verkligen så lika att det inte spelar någon större roll.
Tillägg: Visst är den nya etiketten snygg?
