Varför gillar man vissa bryggerier och inte andra. Visst måste det ha att göra med ölen men finns det andra orsaker bakom också? En väldigt viktig sak tror jag är första ölen från ett bryggeri. Smakar den bra och man får en speciell upplevelse att associera till just den ölen, det bryggeriet så ökar chansen att man gillar deras övriga öl också. Inte alla men många bryggerier, kanske alla faktiskt, har en viss hussmak. Deras öl hat vissa gemensamma drag trotts att de är vitt skilda i stilar. Väldigt tydligt tycker jag att man märker detta hos t.ex. Åbro och Oppigård. Åbros smak kan jag inte riktigt beskriva bra utan får hela enkelt hänvisa till deras öl. Testa dom så förstår ni. Hos Oppigård så tycker jag att deras humlestil har slagit igenom i alla deras öl jag har provat. Jämtlandsölen känns igen på sin knäckiga, maltighet.
En annan sak som kan höja ett bryggeri är dess geografiska placering. Svenska bryggerier är godare än andra, jag gillar inte västkustbryggerier lika bra som andra bryggerier från
USA. Slump eller inte? Jag försöker alltid att få prova ölen så blint som möjligt men inte alltid är det möjligt att ordna och då försöker jag att hålla dessa faktorer i minnet.
Bryggerier jag gillar
Jämtlands bryggerier
Deras Postiljon med sin fyllighet, underbara arom fylld av torkade frukter och den underbara eftersmaken. Deras båda fina lageröl Bärnsten och Hell.Den mycket prisbelönta Pilgrim smakar inte fel även om jag inte tycker att den når upp till Postiljonens höjder. Dessutom brukar de ha en av de bästa, om inte den bästa påskölen. Sade jag förresten att jag gillar deras Postiljon?
Brooklyn Brewing Co
Jag drack deras Brooklyn Lager och gladde mig. Även deras Brown Ale håller klass fast den öl som fick mig att gilla dom skarpt var faktiskt Local 1. Deras Monster Ale är typiskt amerikanskt överhumlad men efter 15 månader eller så i källaren börjar den smaka riktigt bra. Deras Oktoberfest fick beröm av mig. Det är väl bara derras Black Choklad Stout som jag inte har gillat.
North Coast Brewing Co
Detta är ett bryggeri som jag inte borde gilla med tanke på deras geografiska placering i Fort Bragg, norra Kalifornien. Undantaget som bekräftar regeln. Regeln bekräftas av att jag faktiskt tyckte mig tycka om Red Seal Ale när jag såg var den kom ifrån men några månader senare skrev ned den när jag provade den mig ovetandes. Några öl som gör mig lycklig är Brother Thelonious, Old Rasputin och inte minst deras Old Ale.
Bryggerier som fått sig en törn men som fortfarande håller
Slottskällan
Här finns på något viss min start som öl utforskare. Jag gillade smakerna, att ett svenskt brygger bryggde så ”häftiga” smaker. Jag säger ju att det var i början av mitt utforskande. Jag gillade Svart (Dublin Svart kanske den hette), London, Wien… Sedan kom du med BelgoDubbeln där de lät vinnarna av hembryggar-SM komma och brygga hos dom. Jag har en eller två flaskor kvar i källaren av denna härliga öl. På minussidan har vi deras oljighet, smörighet och nästan konstgjorda smak i vissa öl. Slottskällan Pale Ale, Midvinterbryggden, Vit m.fl Sedan har vi alla deras lageröl som jag inte gillar så mycket eller julölen heller. Men så klämde dom förra året in en underbar bocköl i deras jubileumsöl Decenium och en finfin Oktoberfestöl. Dessutom har vi deras flaggskepp. Slottskällan Imperial Stout. IS smakar och luktar kaffe, russin, rom/sprittoner, fruktigt och med sin fyllighet är det en av mina favoritöl till chokladig efterrätter. Gudomlig!
St Peters
Det känns nästan hårt att erkänna det men den platta flaskan och historien bakom denna hur den hade hittats vid ett tidsvattenvärdshus i USA. Jag gillar att det är en gammalt gård som har byggts om till bryggeri och deras pub inne i London, The Jerusalem Tavern.
Sedan fick jag så smaka deras Cream Stout och var helt såld. Jag gillade även några andra öl men så bytte dom flaska, deras Winter Ale smakade surt 2006, deras Strong Ale smakade spritig trotts sina blygsamma 5,1%. Nja, jag gillar nog bryggeriet fortfarande men det är bara deras Cream Stout som jag köper. Nu finns bara den på Systembolaget men det grämer knappast mig.
