Old Tom

Slänger in en recension som har legat och skvalpat länge i pipelinen. Egentligen kunde man kanske göra det lätt för sig genom att bara säga att den var lite så där men här kommer den.
Utseende
Mörkt röd. Lämnar inget skum kvar.
Arom
Inget sniffaröl som jag hade tänkt mig. Sötma, lite russin, alkoholtoner.
Smak
Skarp beska dominerar efter en stund framför brasan blir det lite bättre men inte mycket. Lite farinsocker, inte mycket viniösa toner, lite kolsyra, oväntat tunn.
Summan av den berömda kardemuman blir att detta var en öl som jag väntade mig betydligt mera av. Den har nämnts i flera böcker jag läst och jag slog till och köpte två från början vilket jag sällan gör. Den andra står dock kvar i källaren fortfarande
6 av 10 för den.

Baltika 6

Som tredje öl i min Baltikaserie har turen kommit till Baltika 6. Stellan beskrev det som att den mörka är klart drickbar. Ganske tjock skum, ljust cappusinofärgat. Anningen rödaktigt i sin svarthet. Lämnar vackra skumringar om man tar stora klunkar. Stillsam arom, lite russin, lite toffe. Inte stoutens brända, rostade toner under tydliga lagerkvaliteter. En rik smak, ganska komplex med viss fruktighet, rostade toner, mörk choklad. Lite rökighet i eftersmaken. Medium kropp och mycket fräsch eftersmak. Helt enkelt en underbar öl, en öl jag definitivt kommer att leta lite efter framöver. Synd att inte Carlsberg importerar den. 9 poäng av 10

Sveriges näst bästa rököl

När vi hade avslutat Chimayprovningen så var det hög tid för mat och blandad öl. Janzon, prinskorv och omelett, vad väljer man då? Själv plockade jag fram Malakias från Strömsholm. Synnerligen förnöjt med hela kväll, de goda ölen och hur trevligt det var så basunerade jag ut att Malakias lätt är sveriges nästbästa rököl.
Näst bästa? Finns det så många svenska rököl kom en still undran (kanske med en aningen retsamton i den)
Tja, bäst håller jag nog Anderssons Bästa Rököl (Jag tror att den egentligen heter Anders Göranssons rököl men det blev liksom fel i huvudet redan på SMÖF den där gången jag prövade den), sedan har vi utan att ange någon rangordning Nils Oscars Rökporter och så Hälsinge Rököl. Eskilstuns Ölkultur hade väl en rölbock i somras å så har vi S:t Eriks Rauköl. Finns det flera svenska rököl?

Två stycken Hibernations

Hade liten miniprovning idag med Hibernation Ale. Hibernation var nog min väg in i vad några kallar humleriket. En av mina riktigt första chocker. Får man göra så här humlebesk öl var tanken en gång för länge sedan. 2008 skrev jag om den som en fantastisk öl och det håller givetvis ännu. Precis som andra år så köpte jag mig en flaska eller två till julens stressiga förberedelsedagar. Ett perfekt sätt att belöna sig själv när man har svabbat golven, lagat julmat eller slagit in ett berg av paket. En flaska blev kvar och nu tyckte jag att det kunde vara läge att matcha den mot en två år äldre kamrat. Jag brukar tycka att den kanske skulle vara något godare med unset mindre beska och beskan lagras ju som bekant bort med tiden. Spännande med en två år gammal eftersom den har så mycket humlekaraktär och den nu riskerade att vara trött. Chimay Blå har ju sin riktiga downperiod då t.ex. Nu visade det sig vara mindre skillnad än man kunde tro. Den äldre har mindre beska, känns sötare och är aningen ljusare i färgen. I eftersmaken märks skillnadens som mest. Den äldre rundar av och har inte det där beskabettet som den fräscha efterlämnar sig. Båda två är mycket goda och jag tror inte att någon som gillar en fräsch Hibernation Ale  skulle vara ledsen över den två år gamla. Ingen fara  att glömma en i ett skåp alltså. Som smuttaröl gillade jag nog den gamla bäst men de är verkligen så lika att det inte spelar någon större roll.

Tillägg: Visst är den nya etiketten snygg?

Avundssjuk

Nästa vecka far de iväg. Symposions provningsledargrupp har utbildning på ort och ställe i Elgin. Givetvis står Benromach och Gordon&MacPhail för stor del av programmet men även annan dryckeskunskap skulle stå på programmet. Bara att få besöka G&Ms lagerlokaler lär vara en höjdare och det är väl inte helt otänkbart att de får smaka lite också. Hoppas jag kan åka med nästa gång.
Får trösta mig med en god Dram!

Baltika 9

Tunn, halmgul färg. Relativt kraftigt skum som ser så där reklammässigt ut. Tunn arom med klara inslag av sötma, alkohol och, nja inte så mycket mera. Aningen humligt i bakgrunden. Lite tunnare kropp, lättdrucken utan några ben i den. Eftersmaken är lite mera besk. Framförallt är det en tråkig öl. Vi testade den ihop med mat och flera andra öl på bordet så det blev lite kvar i burken att hälla ut.

Calvadossill

Det är inte någon klockren silltid nu men det kanske är en eller annan som laddar inför gaammaldags lill-jul. Lilljul för mig är en liten sammankomst straxt innan jul med bara det viktigaste från julbordet med vänner eller inte sällan släktingar som av en eller annan anledning inte skulle vara med vid riktiga julafton. Det finns en helt annan tradition förknippad med begreppet och det är Kyndelsmäss som hålls den 2 februari. Denna dagen ska då vara avslutet på julen om man inte redan har gjort det och varför inte göra lite sill då. Jag har ett underbart sillrecept med calvados. Använd gärna ung, riktigt fruktig calvados. Själv snålade jag och använde Boulards billigaste.

Calvadossill
Lag till ”en burk” Abbas. (Inte deras 5-minuters utan den avvattnade)
Gör en 1-2-3 lag
D.v.s 1 del ättika (12%), 2 delar socker och 3 delar vatten. Jag tycker om att ha rejält med lag så jag körde ¾ dl ättika, 1½ dl socker drygt 2 dl vatten. Koka upp med 15 nejlikor, 2 lagerblar (krossade), 0,5 tsk krossad vitpeppar, 2 tsk kryddpeppar och låt svalna. Rör i 6-7 msk calvados när det svalna och skiva en rödlöl och ett äpple i lagom bitar. Varva sill, lök och äpple och slå på lagen. Låt stå och dra i tre dagar innan du äter.

När förväntningarna inte stämmer med verkligheten

I juli var den gode Stellan med damsällskap till det stora landet låååångt i väster (d.v.s. Ryssland) och med sig hem där ifrån hade han en del öl från Baltikabryggeriet. Eftersom det Carlsbergsägda bryggeriet har mer än 40% av den inhemska marknaden (enligt wikipedia) så var det knappast konstigt att han hittade dessa.
Under hela hösten pratades det om att jag skulle få smaka någon eller några av dem. Det pratades och pratades men någon öl såg jag inte till. Ofta pratade Stellan om dem i termer dålig, enkel öl och han behövde göra lite god mat till för att kompensera liksom. När vi skulle träffas i mellandagarna och prova Chimay Blå så hade Stellan med sig fyra stycken. Tre flaskor och en burk. Speciellt burken ville han att vi skulle öppna till maten, öppna och smaka och sedan hälla ut. Stellan häller inte ut öl vanligtvis så detta var sannerligen något extra att pröva. Provade gjorde vi och jag ska skriva mera om det en annan dag men vi kan säga att den smakade lageröl. Allt detta svamlande för att bygga upp en bakgrundsbild för er om känslorna, stämningen i det Karlströmska hemmet igår torsdag. Arbetsveckan är slut, Ulrika är i Kristianstad, jag är sams med barnen och vill ha en öl medan jag lagar maten. Inte så mycket, något lätt och något som kanske inte gör något om jag häller ut halva av. Ögonen föll nere i ölkällaren på Baltika 8. Varför inte en av de ryska, ljusa lagerölen? Sagt och gjort, den fick det bli. Upp i köket, fram med ett inte allt för välanvänt pilsnerglas som jag diskade och torkade ur med ren handduk, inte den fettiga som hängde i köket. Av med korken och jisses vad skum det blev. Tja, det får väl sjunka tänker jag och vispar ihop pannkakasmeten. Nu är allt skummet borta, jag fyller på med mera öl och förundras över hur ölen uppför sig. Stellan sade något om att den kanske var gammal. Kan det vara så? Den ser ganska disig ut? Det här kanske inte går att dricka. Luktar på den försiktigt, känner nästan ingen arom alls. Luktar igen, kraftigare denna gången och känner jäst, lite fruktighet, aningen banan ton. Luktar mysko helt enkelt. Tar en klunk och märker att detta smakar inte som en lageröl ska. Ska jag hälla ut allt? Tar en försiktig klunk till, nej detta är inte rätt smakar inte bra ut med… Vänta nu, varför ska jag hälla ut allt? Det smakar inte lager men det smakar inte illa på något sätt. Ganska okej faktiskt. Jag tar en klunk till och smkara mera ordentligt denna gången. Humm, detta påminner ju… men vad tusan…. det är ju en veteöl jag har i glaset!!! Inte underligt att det är lite disigt, lite jästigt, aningen fruktigt och att skummet tokdog i mitt pilsnerglas. Istället för att hälla ut fortsätter jag att njuta även om Baltika 8 inte är någon toppveteöl så inte är den botten heller.

Glenfarclas igen

När man köper sampels på 5 cl så finns det en stor fördel. De räcker till flera gånger. Nu satt jag igen med fyra varianter av Glenfarclas. Paketet är sedan i våras och jag skrev om det 24 mars. Sedan dess har de legat i sin påse, undanstoppade i spritförrådet. Det har gått så länge att jag faktiskt inte var helt säker på vad det fanns i flaskorna? Inte var det väl In Flamesvarianten? Kan det ha varit några droppar Glenfarclas 105? 30-åring och 25-åring var jag ganska säker på att det var men inte helt. Den stora fördelen med en sådan situation är att fördomarna blir begränsade och det är bra. Jag stoppade ner handen i påsen, höll handen över hela flaskan och hällde upp och ställde undan så jag inte såg vad jag hällde upp. Jag kom nämligen ihåg att de var märkta i ”åldersordning”
Glenfarclas beskrivs som en fyllig whisky med tung karaktär. Elsberg pratar om sötma, vanilj, malt och kryddor. En hel del av sötman kommer från sherrylagringarna. Sherry är tydligt inslag men den smälter in och ligger inte ”utanpå” som det ibland kan kännas hos t.ex. Aberlour. Glenfarclas lagrar uteslutande på sherryfat enligt nämnde Elsberg. Mestadels handlar det om firstfill när det gäller maltwhiskyn. Denna karatär stämmer bra med alla mina fyra glas fast #4 sticker ut genom sin antydan till finkel, lite spretigare spritrand och inte lika långa och sega tårar. Jag gissar den som yngst i sällskapet medan mitt glass #1 känns äldst. Lite på gränsen till att ha passerat peaken och börjar bli för ekig. Jag känner viss antydan till aceton vid första sniffen men efter lite vatten försvinner detta. Kanske är den inte så gammal som jag tror. Glas #3 är massiv på något vis. Helgjuten sherryton, riktigt mycket fruktighet och så lite choklad längst bak i gommen. Detta är nog den äldsta. Ur är det med glas #2 två då, kan det vara äldst också? Kan och kan, färgen säger något annat men det kan man ju fuska med. Den påminner mycket om glas #1 och 3 men är mildare och alltigenom lite lättare. Lättare i aromen, mindre sherrytyngd och lite flyktigare i munnen. Jag testar alla igen och bestämmer mig för följande lista Glas 3 – 1 – 2 – 4
Det är ingen tvekan om sistaplatsen. Det glaset är klart sämre men sedan är det jämnare. Glas 3 känns som en vinnare men jag tar en runda till och beslutar mig för att kasta om mellan glas 1 och 2. Lite ivrigt kastar jag mig över en AWKs medlems-pdf med info om vad jag har druckit. Det visar sig vara en ren åldersprovning. 12 år, 15 år, 21 år och 30 år är det som har gällt. Jag öppnar även min blogg och läser vad jag skrev den 24 mars. Jag kan konstatera att 15-åringen har sjunkit från förstaplatsen till tredje platsen men att jag fortfarande tycker att det är jämt mellan sorterna.
Listan denna gången.
1. Glenfarclas 30y
2. Glenfarclas    21y
3. Glenfarclas 15y
4. Glenfarclas 12Y
Väger man in pris så tror jag inte att jag kommer kosta på mig 30-åringen för 2295 kr. 799 kr för 21-åringen kan jag kanske tänka mig som en ”special treat” någon gång för den är godare än 15 åringen och kan vara värde de 230 kr extra den kostar jämfört med 15-åringens 549 kr. 12-åringen hittar man inte längre i Systembolagets katalog men det gör mig inget. 425 kr kostar den enligt Philipson Söderbergs hemsida och det är den inte riktigt värd i ljuset av de övriga.

Städning

Jag städer och röjer upp, både hemma och virtuellt på bloggen. Nästa resa har rensats, ölkällaren uppdaterats och jag har börjat en lista för Martin ‘Cuba’ Karlssons skull. Egentligen borde jag ha gjort detta i fredags men jag bortser under några dagar från den pint Klippan Porter som jag drack i lördags på JärnBiskopen!!! Alltså är det bara öl från dig Cuba på listan.

När det gäller att resa, vart tänker ni er nästa resa i dryckeskulturens namn?