Feeds:
Inlägg
Kommentarer

LakningOftast har sköna dagar handlat om att drick eller prata om öl eller whisky men igår var det bryggandet. I sakta mak är det tänkt att vi ska bygga upp ett ölbryggeri i Falköping. Vi i detta fallet är en grupp ölintresserade personer i Falköping med omnejd som med mig i någon slags position av konstnärlig ledare. Vi är inte ensamma om målsättningen. Minst två bryggerier kommer det att finnas i vår lilla stad och detta kanske så snart som till jul. Andreas Gustavsson är med sitt Åsalids Bryggeri betydligt längre kommet än oss. Han väntar på elektriker och rörmokare för de sista installationerna innan han iordningställer för inspektion av MÖS. Där efter är det bara Skattekontoret i Ludvika som ska ha sagt sitt innan det kommersiella bryggandet drar igång. Jag kommer att arbeta för Andreas och där öppnar sig även möjligheterna till ett eget bryggeri. Bryggeri och brygger, bryggerimärke vore väl mera korrekt att kalla det men jag tycker själv att det skiljer sig rejält mellan mig och t.ex. Mikkeller. Ja, även om man bortser från förmågan att göra bra öl alltså eller att kunna hajpa den för den delen också. Åsalid kommer att ha ett bryggverk på 300 liter men parallellt kommer Andreas hembryggarutrustning att atå kvar och utvecklas och det är på det bryggverket som ”mina” öl ska tas fram. Det var även på detta bryggverket som jag igår tillverkade vört, en vört som jag nu har jäsandes hemma hos mig. En sak som skiljer mig från vissa andra bryggerier är att jag är helt öppen med att ölen inte bryggs i ett eget brygghus. Målsättningen är dock att det ska bli ett aldeles eget sådant.

Typ: Mild
OG: 1038
Volym: 25+26 liter
IBU: 21

Maris Otter Pale Ale (75%)
Caramel 120 L (22%)
Pale Chocolate Malt (3%)

Fuggles (6%) 50 g, 60 min
Fuggles (6%) 20 g, 15 min

Jäsning: White labs London Ale respektive English Ale. Samma vört alltså men två olika jäststammar. Ska bli väldigt roligt att se vad skillnaden på ölen blir, jag har inte ens en gissning på vilken öl jag tror ska bli godast.

Ett glas med vört

humleDet här med ölstilar är väldigt roligt tycker jag. Få saker inom ölvärlden rör upp så mycket känslor som just ölstilar. En del ser dem som ett hot mot kreativitet, andra som en självklarhet, några som en marknadsföringssak medan en del bara älskar att bryta mot dem. De flesta av oss blandar alla känslorna och så har vi en större återförsäljare i Sverige som delar upp i Ljus och Mörk Lager, Stout/Porter, Vete, Ale, Spontanjäst och så specialölen. Fast det är väl ingen som tycker att det är en särskilt informativ indelning. Hur som helst, det var bättre förr och med förr så menar jag här 1700-talets England. Om jag har förstått Ron Pattison rätt (köp inte hans böcker om ni inte vill gräva djupt in i ölets historia och då företrädesvis via en massa tabeller) i hans bok Mild! så fanns det på den tiden tre typer av malt. Pale Malt, Amber Malt och Brown Malt. Man delade in maltdryckerna i två distinkta kategorier. Ale var den äldre benämningen och syftade ursprungligen på helt ohumlad dryck. På 1700-talet var det fråga om en humlad öl men svagt humlad. Beer i sin tur har funnits med sedan 1500-talet och syftade nu på en välhumlad öl. Kombinerar vi dessa två egenskaper så får vi Pale Ale, Pale Beer, Amber Ale, Amber Beer, Brown Ale och Brown Beer. Dessutom bryggdes dessa i flera olika styrkor. Stout, common och table. Den senare och svagaste varianten bryggdes sällan som ale utan bara som mera humlerika Table Beer. Så här långt är vi med, eller? Två grundtyper utifrån humlen, fördelat i tre olika färger och så tre olika styrkor. Totalt 18 olika sorter. Var dock lugna, vi är inte klara ännu. Det finns ytterligare en parameter, lagringstiden. Mild eller Keeping (Stale är en synonym). De flesta ale såldes som mild men även som Keeping givetvis. Porter (en form av Brown Ale) såldes alltså både som keeping och mild. En Mild Ale som jag tänker brygga nästa fredag och så i alla fall för mig ger en hyfsad beskrivning av ölen sade då inte mycket alls. Den var färsk och den hade låg humlekaraktär men i övrigt kunde den ha vilken färg som helst och bryggas i vilken styrka som helst. Lättare att träffa rätt då, vi får väl se om jag gör en ovanlig Mild, Tabel, Brown, Ale. Något som verkar ha varit ovanligt då men som blev vanligare senare fast då hette det inte så längre.

För mycket sötma

Brew CatFördomar och serveringstemperatur är inte att leka med. Jag gissar att denna ölen hade fått ett högre betyg av mig om:

(-) Den hade serverats vid 6-7 grader

(-) jag inte hade vetat att det var en piratbryggd för Nettos räkning.

Så är det dock, man dricker med alla sinnen. Vad det gäller temperaturen så behöver den sänkas för att ölen inte skulle upplevas så söt och för att på något vis maskera sin neutrala fruktighet. Underbar färg på ölen, ett praktexemplar av golden ale. Det lyste och glödde om den i glaset med ett litet skumm som hängde kvar länge. Aromen är klart godkänd. Klassiskt brittisk med stor dos fruktighet och lite jordiga humlearomer. Karamelltonerna som kommer att dominera smaken finns med i bakgrunden. Som den medelöl jag räknar med att den ska vara så är den medium i både kropp och kolsyranivå. Sötman dominerar smaken sirap, vanilj, aningen krydda, en hel del beska men en på tok för enkelspårig smak för att vara utmanande. Kort eftersmak ger snabbt plats för nya klunkar. En billig öl som faktiskt levererar bättre än jag förväntade mig. 6 poäng får den. Mest är det sötman som blir för framträdande.

Braunstein Brown AleLika bra att göra det klart direkt. Detta med att september skulle vara Brown Ale-månad är helt och hållet mitt påhitt. Men om CAMRA kan så kan väl jag. Dessutom har jag några stycken Brown Ale i ölkällaren som gärna vill bli provsmakade, någon annan anledning till valet av öltyp för september har jag inte. Varför CAMRA valde maj till sin kampanjmånad har jag läst någon artikel på nätet som jag inte hittar igen.

Vad provsmakar vi ikväll då? En dansk öl igen och det blev inte så väldigt mycket bättre än föregående danska öl. I korta ordalag så är det aromen som ställer till det. Visst luktar det lite nötigt, lite karamellsötma finns där men allt för mycket otrevlig hembryggararom. Som tur är vädrar den bort men istället framträder känslan i smaken som inledningsvis var rakt igenom angenäm. Nu låter jag väl drastisk om denna ölen men ner i vasken gick den utan besvär. Vi får hoppas att det bara var en enstaka batch. Finns det något bra med den? Absolut, mjuk munkänsla, väl avrundad beska, maltighet och sötma i genuin balans men lite vattnig karaktär och så aromen. 4 poäng får den av mig. Mera Brown Ale kommer under månaden.

De Jyske BryghuseVi ger oss in på de danska ölen här. Det kliar liksom lite i fingrarna nu när temperaturen börjar bli bättre i ölkällaren. Tyvärr så var jag lite slarvig vid fotograferingen av mina inköp från vårt södra grannland så jag har ingen bättre bild på denna belgiskinspirerade öl. Med facit i hand blev det nästan till en tanke för om bilden är lite skakig så är ölen faktiskt det samma. Fruktigheten finns där, den eleganta kroppen men det saknas en del annat. Sedan fanns det en del konstigheter i aromen. Jag har svårt att beskriva det annorlunda än konstigheter, aromen är spröd och genom den skär jästighet och tunga alkoholer. Smaken är trevligare även om den inte matchar de tunga klassiska belgarna som Rochefort, Chimay Blå eller Westfleteren men det ligger mycket kraft bakom de modesta 6%. Eftersmaken ska enligt mig hos en belgare gärna vara en aningen anonym och det är denna. Lite syrlighet mot slutet av den korta eftersmaken. En god öl som behöver förfinas för att bli något mera. 5 poäng får den men det är på tippen att halka under mittsträcket.

Med tanke på allt annat jag har skrivit om bryggerier så kan det väl höra till att berätta att jag här blev precis så lurad som United Beverage ApS ville. De Jyske Bryghuse existerar inte. En ledtråd till detta är att det på baksidan står att ölen är bryggd och tappad i Danmark istället för en bryggeriadress. Enligt Ratebeer så är den bryggd hos Vejle Bryghus och innan dess brygdes den hos Svaneke Bryghus.

Norska ölNja, sol och bad var väl knappast grejen. Under fjällveckan som vi hade så tittade vi över till Röros en av dagarna och då blev det inget besök på Vinmonopolet men i Norge är det okej att sälja öl upp till 4,7% i vanliga butiker. Så det blev fyra sådana men billiga öl är det inte. Jag hittade inte så mycket roligt och en delikatessbutik hade de flera roliga sorter men eftersom de stod i ett varmt hörn av butiken och mitt i ett par spottars sken för att bättra på det hela lite till så avstod jag. Jag hade ingen termometer med mig men jag uppskattade till lätt 25 grader varm om inte mera. Jag blev varm bara av att stå och titta på ölen. I sin ölkyl hade man bara Ringnes, visserligen två varianter men ändå. Lite trisst. Detta med öl upp till 4,7% låter intressant tycker jag, kanske det skulle kunna vara en väg att gå i Sverige också? Jag började även fundera vad som krävs för att få sälja öl upp till 3,5% direkt vid ett bryggeri, undrar om man får det eller måste man sälja pasta också?

LimfjordsporterVi for även till Danmark, en kort tredagarsvistelse med Legoland som huvudmål. I Danmark var jag inne i något fler butiker och skillnaden var enorm vad det gällde utbud. Mycket mera öl men inte särskilt mycket utländsk öl. Och mycket samma öl oberoende av butik. Ørbæk Bryggeri, Thisted och så en del Carlsberg :-) På Netto hittade jag lite av det som kan vara avigsidan av försäljning i butiker, Brew Cat-öl. Kan vara skriver jag för jag har inte smakat ännu och det är ju smaken som räknas i slutändan. Enligt Ratebeer är det öl som bryggs av Ørbæk Bryggeri men på etiketten står det bara att ölen är bryggd i EU. Nåväl, det finns ju alltid möjligheten att låta bli att köpa så något större problem är det visserligen inte så men min slutsats av detta synnerligen högst ovetenskapliga undersökning är att min övertygelse står fast. Utan Systembolaget kommer utbudet på öl i Falköping att utarmas. Frågan om Monopolet är egentligen inte en fråga om bryggeriernas möjlighet, utbud eller priser utan ett politiskt ställningstagande. För det finns inget som motiverar ett monopol med argumentet, ”det blir bättre utbud i Falköping” för i så fall tycker jag man ska införa monopol på choklad också. En kort resa som denna påminner mig också om att jag egentligen inte gillar Systembolagets enkelriktning av utbudet, jag uppskattar att det ser annorlunda ut i butiker och deras innehåll beroende på vart jag kommer. För min räkning så kan man gärna testa igen och låta butikscheferna få bestämma lite mera om sitt utbud och få mera differentiering mellan butikerna. Varför ska inte butikschefen i Falköping själv få bestämma om Marbäcks öl ska stå på hyllan, så länge de säljer ölen och den inte bara blir stående.
Twisted Thistle IPAEn sista sväng i sommaren skedde nu i helgen till mitt kära Simonstorp och då var jag på bolaget i utkanten av Norrköping. Ett bolag med ganska hög ölprofil men så här i slutet av månaden fanns det inte mycket kvar i nyhetshyllan och plötsligt ekade även argumentet om bra sortiment väldigt ihålligt. Det vanliga sortimentet bjöd inte på några större nyheter utan mest vad som kändes som gamla trotjänare. Det roligaste var en Twisted Thistle IPA i ny kostym, hmm.

Kanske en enklare definition men idag ska vi inte fastna i det träsket, lokal öl, microöl, hantverksöl… kalla det vad ni vill. Vi vet liksom vad vi menar. Icke-Sofieroöl helt enkelt. Jag fick ett e-brev i morse från någon/några som har dragit igång ett projekt för att samla information om bra lokala ölhak, bryggerier och affärer. Jag antar att denna funktionen finns på ratebeer och beeradvocate o.s.v. Själv är jag ganska dålig på att använda dessa källor. Hur gör ni för att snoka rätt på info när ni ska på semester eller jobbresor. Själv ska jag till Malaga i oktober och ska givetvis leta efter lite ölställen och skulle gärna vilja höra vad ni skulle använda.

Åter till localbier.com de har en spansk prägel så i fallet Malaga är de nog utmärkta medan en sökning på Göteborg bara ger Beerblioteket som svar vilket knappast känns fullständigt. Ska man lägga ner tiden och utöka informationen här eller är det bättre med någon annan sajt? De har även några intervjuer med bryggare på sin youtubekanal och till min stora glädje är det fyra Londonbryggare. Klicka på länkarna för att se filmerna.

Truman’s – intervju med Ben, Sandro och James. Ben är en riktigt trevlig prick även om han ger ett otroligt drygt intryck på filmen.

By The Horns – här är det den slätkammade Alex Bull som intervjuas. Visst ser han ut att passa bättre bakom ett skrivbord i City än i ett bryggeri i södra London.

The Kernel – Evin O’Riordain är alltid en upplevelse. Tänk att han som sa att han aldrig skulle sälja öl utanför London numera ”exporterar” 25% utanför M25-an

Sambrook’s – Jaime Clowes, ny bekanskap för mig och den absolut kortaste intervjuen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 109 andra följare