Franska destillat

I den stilla, ljumma sommarkvällen kom dagens kaffe latte. Det hade inte tajmat sig innan men nu satt den bara hur bra som helst. Till detta kan man tänka sig en maltwhisky men idag blev det några droppar franska destillat istället.

Calvados – Daron XO (Inköpt på en tysklandsfärja för många år sedan)

Armagnac – Domaine de Bertruc (Nyligen inhandlad)

Konjak – Napoleon VSOP (Äldre än kriget och gör sig knappast rättvisa längre)

Calvadosen görs på cider som i sin tur har en blandning av äpplen och päron som bas. Det blir en fruktig sprit som smakar mycket av råvaran.

Armagnac har mer skillnad från konjak än bara tillverkningsplatsen. Sydost om distriktet Cognac ligger Armagnac och där har man en annorlunda typ av destilationsutrustning. Den ger ett lägre destillat och Armagnacen ligger ofta runt 55% när det tappas på fat. Detta ger ett druvigare och jordigare slutresultat vilket tydligt kändes i mina två smakprover. Tveksamt dock om konjaken verkligen fick en ärlig chans med tanke på hur länge den har stått öppen. Kanske så länge som nio år. Själv måste jag säga att både Armagnac och Calvados lockar mig betydligt mera än konjaken. Jag skulle gärna resa runt och få provsmaka de olika destillaten olagrade, titta på pannorna och prata med bönderna som tillverkar. Dels är det smaken på det lilla jag har testat som får mig att välja men även småskaligheten. Calvados och Armagnac är pyttesmå i jmfr med konjak. På bolaget finns det ett tiotalet calvados samt hälften så många armangac så det skulle faktiskt vara möjligt att provsmaka sig igenom hela sortimentet.

Ännu en varm dag, en väldigt varm dag.

Under en tid har vi haft värmbölja här i Falköping, precis som stora delar av landet. Detta har sammanfallet med en kortare period då vi har varit storfamilj. Jag har inget emot sju, åtta ungar men det blir lite rörigt. Desto skönare när alla skulle på tipspromenad och jag blev tvungen att stanna kvar och vakta den sovande lillemannen.

Så då blev det lite nystekt pyttipanna, stekt ägg samt lite jordgubbar och glass till efterrätt. Givetvis passade jag på att ta en öl till maten. Bedarö Bitter! Jag har undrat lite under senare tid om jag inte har börjat bli mera förtjust i humle, inte något humlehuvud, men ändå… Fast denna Bedarö Bitter gav lugnande svar. Till pyttipanna, värmen till trots, så var det för mycket beska för mig. Jag drack raskt ur den under matlagningen ock i det läget är den fantastisk. Fräsch, bygger upp aptiten och drar en man långt ner i det underbara ölträsket. Till maten blev det istället den sista Postiljonen som stod i källaren.

Ikväll sitter vi, för idag har lugnet lagt sig, jag och min fru och delar på en Slottslager, Westmalle Trippel och en Samuel Adams Black Lager till lite kex och ost. Nu när temperaturen äntligen närmar sig 20 grader…

Imorgon är det bara att slå till!

Om man anser sig ha plats och råd, alltså. Jag gillade de öl jag provade på SMÖF, Munken och Baronen. 1 juli kommer flera av Hantverksbryggeriets öl in i beställningssortimentet.

89872 Baronen Barley Wine 74:90

89874 Kosacken Imperial Stout 52:70

89873 Munken Klosteröl 52:90

89871 Narren Extra Special Bitter 39:90

89870 Sotarn Oatmeal Stout 39:90

Alla fem sorterna kommer i 33 cl flaskor och man måste beställa 20 flaskor så det blir nog till att samla ihop ett gäng för göra ett samköp. Jag kan dock, med tanke på priset, inte tänka mig att Hantverksbryggeriet har samma problem som Thomas Bingebo skriver om här. Jag kan dock tänka mig några Narren om någon annan är intresserad av att dela. Uthämtning i Falköping såklart:) Om inte annat så för att visa att vi villl ha mera Svensk öl på Bolaget.

Skam den som ger sig…

I höstas sågade jag Nils Oscars Trippel vid fotknölarna men det var jag knappast ensam om.

Här är tre mindre smickrande kommentarer som jag hittade på nätet.

”den här påminner mest om tråkig äppeljuice” – bark, www.ofiltrerat.se

”Nils Oscar Trippel. Vilket skämt. Antagligen deras sämsta brygd hittills. Uppryckning!” – Öl i Stockholm

”Nils Oscar Trippel 2007 från Nils Oscar Bryggeri. En Klosteröl på 8,0%. Guldfärg, ingen direkt doft (provat för mycket öl månne?). Fick omdömmet “gott diskmedel” vilket är ganska tvetydigt men så klart ingen direkt höjdare.”

Hur som helst gav sig inte Nils Oscar och nu kom de med en Saison istället. Visst blev det bättre denna gången. Det skummade till i glaset men skummet dog fort. Disig i glaset även fast jag försökte hälla upp försiktigt. Gulaktig, dragning mot det mörkare. Fruktig öl med låg humlenärvaro och varken vitpeppar eller timjan som hemsidan pratar om hittar jag i aromen. Smaken är lätt syrlig, medium kropp, sötaktig och mycket mer gräsig än humlig. Beskan är mindre än väntat.

Jag tyckte om den här ölen när jag delade den med min fru en kväll men en Saison? Snarare Balgiskk Ale i största allmänhet. Inget speciellt men ett stort kliv framåt sedan föregående försök. Om Nils Oscar kommer med en ny Trippel i höst så kommer jag att testa igen. Den största anledningen till att jag inte har köpt en flaska Saison till är att jag inte gillar 75 cl flaskans storlek. Själva flaskan är snygg men det är ingen middagsbjudning inplanerad i det Karlströmska hemmet och det är då dessa flaskor kommer till sin rätt tycker jag, eller om man är flera som delar.

Jolly Pumpkin Bam Bière, midsommarens ölprovningar forts…

Detta var min första öl från Jolly Pumpkin Artisan Ale och det var med en viss förtjusning och förväntning jag öppnade flaskan. Jag vet inte riktigt varför men jag hade hög förväntningar helt enkelt. Egentligen hade jag tänkt att dricka den till sillen mitt på dagen men eftersom jag var relativt ensam om att gilla de spontanjästa ölen så dröjde det till fetaostsaalladen, den grillade fläskfilen och fetaostfyllningen innan den öppnades. Den hade säkerligen passat bättre ihop med ölen för här var den aningen för tunn i kroppen (nja, ganska så mycket faktiskt).

En disig, gyllene (gulaktig) öl med ett väldigt vit skum. Aromen är lätt syrlig, grafruktig med en rejäl humleton. Smaken ÄR RIKTIGT TORR som anstår en saison och detta torra gör att ölen inte riktigt passade till grillat men hade säkert passat utmärkt till sill. Eftersmaken har ett kraftigt bett i beskan.

Fördelar och nackdelar med Systembolagets något trubbiga indelning av öl

Nu i midsomras fick jag anledning att fundera lite över Systembolaget och deras indelning av öl. Systembolaget delar in familjen öl i sju (7) kategorier medan hembryggarna drar till med dryga åttiotalet. Problemet med det senare ur ett konsumentperspektiv är glasklart. Man ser inte ölsorten för alla öltyper för att göra lite travesti på det gamla talesättet om skogar och träd. Skillnaden mellan typerna blir för liten för att vara till nytta för normalkonsumenten. Även åt andra hållet blir det problem. Jag fick överta en flaska Fuller’s Golden Pride av en som trodde sig ha köpt en bra matöl. Visste hade han missat att läsa på alkoholhalten men eftersom han ville ha en ale och flaskstorleken passade bra som en öl mellan måltiderna så plockade han den. Att jämföra Fuller’s Golden Pride meed ESB, Bedarö Bitter, Kilkenny eller Chimay Blå. Det säger sig självt att det inte går. Systembolaget har verkligen utvecklats under åren vad det gäller sortimentet men nu gäller det att de uppdaterar sin indelning lite.

Att planera för framtida generationer.

På 1950-talet eller tidigt 60-tal så byggdes vårt hus till. En mjölkaffär anlades i källaren och det behövdes lite mera utrymme. Det rum som användes som kontor började vi renovera förra året och vi hade bara tänkt oss att riva ner skivorna på väggarna och sätta upp nya tapeter. Så enkelt blev det inte. Vi lossade lite på mattan och kunde snabbt konstatera att golvet inte var riktigt bra. Vi hoppades ett tag att vi skulle kunna byta bara några golvplank i ena hörnet men ett välriktat slag med hammaren, rakt igenom golvet, fick oss att inse vidden av renoveringsbehovet. Idag har min svåger varit här och hjälp oss så vi lade in trägolve. 25 mm självbärande, obehandlat furugolv på 45mm regel ger ett stabilt golv och ett utmärkt tillfälle att skicka in en hälsning i framtiden. Ett styck pocketbok, engelsk pusseldeckare så här i midsommartider, en dagstidning och inte minst en 5 cl flaska med whisky. Jag har gjort så på ett flertalet platser i huset som har renoverats. Det började med en flaska Bowmore Surf för 7-8 år sedan. Lite Connemara, Glengoyne 17 årig, Singel Cask sherry fat HP och idag då en skvätt Macduff. Jag skulle gärna vilja se minen på de människor som i framtiden river ner och renoverar i mitt hus. Skulle det vara jag själv så kommer jag njuta ordentligt av flaskorna, läsa om både tidningarna och böckerna.

Sill och… syrlig öl!

Midsommar betyder givetvis sill, snaps och en hel del öl. Själv tycker jag att lageröl passar ganska bra men det känns inte alls klockrent. Hittils har jag gillat öl med rejäl beska bäst. Red Seal, Hell, Jever eller Bedarö Bitter kan passa och det känns bra men inte optimalt. Därför tänkt jag i år pröva lite spontanjäst öl. Både Kriek och Geuze stod på dryckeslistan. Kriek fungerade inte alls enligt mig. Där emot passade både Cantillon Gueuze och Oud Beersel. Den senare har visserligen en avskyvärd arom men även den dämpas av sill och snaps. Glöm inte gräddfilen och löken. När man sedan hugger in på ev. Janzon och köttbullar så tycker jag att man ska gå tillbaka ale, gärna med mindre beska.

En liten midsommarhälsning

Det kommer att bli en blöt midsommar har jag hört. För mig själv är den en aningen oplaanerad men det ska bli roligt att smaka lite olika spontanjästa öl till sillen, kolla om Brewers Reserve är såå bra till snapsen som jag tror och så se vad det finns i de andra flaskorna jag har plockat med. Jag planerar att tömma massa småflaskor som är omärkta. Det kan vara whisky i dom, blended, troligen några snapsar sedan 2004, kanske lite calvados, ekfatsspetsat brännvin m.m. Hur som helst önskar jag er en glad midsommar och önskar er tillbaka på måndag kväll.

En trio Londoners….

Fuller’s är ett bryggeri med ett stort sortiment av öl. Allt från enkla, nära meningslösa Discovery till alkoholstarka, fulliga, mäktiga Golden Pride. Många av dom är fantastiska och deras ESB är ett av mina favoritöl. Jag har även tyckte om deras Vintage Ale och nu i höstas Brewer’s Reserve. Tillräckligt bra för att köpa mig ett par flaskor till hur som. En sådan flaska provades blint mot en ESB och en Vintage Ale. Vi luktade, smakade och njöt av alla tre och vi kunde i slutet summera att vi hade olika uppfattning om vilken vi tyckte var godast.

ESBn är en standardöl även om den är alkoholstark bitter med massor av karaktär. De andra två är klart över en bitter i alkoholstyrka och ligger på 7,7% respektive 8,5%. Vintage Alen var från 2007 så den var en aningen proteingrumlig men de båda andra var helt blanka. ESB är en härlig bitter med en bred arom och smakbild. Smörig, nötig, fruktig underbarig…. aromen är jordig, fruktig, smörkola och en hel del sötma både från alkoholen och från malten. Smaken är faktiskt något bättre än vad aromen skvallrar om. Balansen känns bättre, beskan känns mera påtaglig än humle aromen och varje klunk lämnar en stillsam längtan efter sig för ytterligare en klunk.

De andra två ölen påminner stark om varandra. Spritigare men långt ifrån den sötmatyngd som t.ex. en Barley Wine ska ha. Spritigtheten gör ölen lättare i kroppen och ökar på ett sätt hinkabiliteten hos ölen. Klart trevligast av de två var enlig mig Brewer’s Reserve som var ren, klar och elegant i aromen. När det gäller Barley Wines så brukar man nämna madeiratoner som en effekt, framförallt efter några års lagring men här var det frågan om calvados som liknelse. Mycket fruktigt och en tydlig ekton. Det betydligt högre priset gör att jag inte kommer dricka allt för många sådana per år men lite nu och då kommer jag troligen att kosta på mig om jag får chansen.