Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Kloster SISIgår, för klockan har passerat midnatt, hade Gröna Husets Ölsällskap träff och då dracks det inte helt oväntat öl. En del punch också för huvudrätten var ärtsoppa och då hör det till att man dricker varm punch. Varför vet jag inte men gott är det! Gröna Husets Ölsällskap består av människor med olika (öl)bakgrund och intresse. Några är mera med för det trevliga i att träffas medan andra är inbitna ölnördar. Själv var jag inte alls inblandad i träffen mer än som gäst fram till torsdags förra veckan då den som ansvarade för träffen ringde och frågade om jag som vanligt fixade ölen. Vad så vanligt svarade jag, jo det brukar du när vi är hemma hos mig svarade han. Brukade, det har hänt en gång innan! Vad gör man då med kort varsel? Jo man gräver lite i sin ölkällare och man botaniserar på Systembolagets hemsida. Det gnälls en del över sortimentet hos Systembolaget, att det inte är så bra men om man jämför med andra segment i en stad som Falköping, segment som choklad, trälister eller klätterutsrustning. Det finns Lindts choklad eller Malmöchokladfabrik att välja på typ!. Trälister, gå in på Cheapy, Xl eller Coop, kolla om du hittar en golvlist med 15 cm höjd? Knappast troligt och klätterutrustning, vem behöver det i Falköping. Ingen är ju intresserad av det…. men bärs, det går alltså att snabbt få hem öl som blir en intressant provning för de flesta människorna utom de mest inbitna och de mest inbitna hade nog tyckt att en vertikalprovning med Slottskällans Kloster hade funkat bra.

Det vi började med var Duvel, som en välkomstöl så funkar den fantastiskt bra. Folk behöver inte koncentrera sig, man kan sitta och prata om ditten och datten men sedan gick vi in på Slottskällan Kloster i tre olika varianter. Mycket intressant, inte minst eftersom folks minne är så dåligt och för fyra år sedan satt vi hos Grannen och provade Kloster ’06-’07-’08 med ungefär samma folk skulle vi prova om två av dessa öl. Även denna gång kom vi fram till att ’08an är en speciell årgång även om 3/12-delar av oss hyllar den medan resten dissar den, enkelt uttryckt. ’07an var dock ersatt med 2012 års variant av Kloster. Jag vet inte om det finns en senare bryggning men jag har ingen i min källare. Detta tycker jag är otroligt synd, att få köpa en öl flera öl i rad, lagra det i sin källare och sedan ha ölprovning med sina vänner borde vara inskrivet i de mänskliga rättigheterna. Nu är det inte detta utan helt upp till kommersiella makter, dessa makter är tämligen enkla att påverka. Kortfattat, om vi är tillräckligt många som vill dricka Kloster (om än under annat namn) så kommer det att kunna ske. Det gäller bara att vi visar det. Ett bra sätt är att beställa en hög Slottskällan Imperial Sotut. Det är nämligen en annan öl som jag har i källaren. Själv passade jag på när jag kom hem att lägga årets beställning på tio flaskor. Nästa år har jag tioårsjubileum. Jag missade nämligen att beställa förra året så jag kommer att sakna 2013. SIS känns som en svensk klassiker, vore grymt synd om även den försvann.

En ambivalent dag

KartongenDet är en lite ambivalent dag idag. Mycket positivt men en del, tja vad ska jag kalla det? Ångest är väl kanske rätt beskrivning. Det hela späddes på med att min frus kusin ringde. Ett klargörande är väl på sin plats här, det är inte att hon ringer som är problemet utan att jag brukar ringa henne cirka tre veckor innan Stockholm Beer & Whisky Festival och stämma av över att jag kan sova där. Hon ringde för att kolla att inget var fel, att hon hade missat mitt samtal eller att jag var sjuk eller så. Hon frågade varför jag nu hade prioriterat bort festivalen och egentligen har jag inget svar. Det är tillräckligt med öl i mitt liv och mitt egna bryggeri var roligare än bloggandet. Idag har jag istället gjort ditten och datten som att diska lite glas, ringa lite folk o.s.v. men gisses vad jag saknar festivalen. Största anledningen är inte oväntat Spendrups London Calling-montern. Det hade varit så kul att stå där och provsmaka igenom deras grejor. Signature har jag ingen koll på men de andra känner jag mer eller mindre väl. Crate som var ett litet bryggeri som bryggde för pizzerian. Jag hittade det när vi behövde något att äta och de låg då nära Beavertown (an other fantastic london brewer) innan de senare flyttade. Redemption har jag inte besökt men jag har träffat Andy Moffat hos Andy Smith. London Fields resa från smått och ihopknåpat till mera stabilt bryggeri är intressant och ett besök på deras brewery tapp är en upplevelse vad det gäller klientelet om inte annat. Vad det gäller By The Horns slår jag vad om att ingen i Sverige vet mer om dem än jag. Fourpure stod på min lista för höstens resa som tyvärr fick ställas in på grund av omständigheter på mitt andra jobb men jag har provsmakat en del av deras öl och jag har inte spottat och fräst en ända gång. Så ni som ska ut till Nacka imorgon, passa på att gå för bi den montern. Komplettera sedan med Cask Sweden och Brew By Number samt nämnda Beavertown, Wicked Wine har Camden Town och Meantime, Fullers finns säkerligen någon stans men jag vet inte om de har något spännande med sig. Fullers gör en hel del spännande saker nämligen. Jag tror dock att Galatea har droppat Redchurch vilket är synd.

Sedan finns det en hög med andra brittiska bryggare. Favoriten Siren hos Brill men även Traquair hos dom tycker jag man ska testa om man inte redan har gjort det. Thornbridge hos Galatea. Själv hade jag nog satsat mina leverceller på Holy Grale, flera brittiska bryggare som jag inte har koll på. Jag hoppas på att skaffa mig det dock :-)

Men vänta här nu, var det inte en ambivalent dag? Jo men visst, jag har städat mellanvåningen i huset i väntan på att hustrun skulle vara tillbaka från sin tvådagarskonferens, har fått ett förslag på möjlig lokal till bryggeriet samt öppnat kartongen som är på bild överst. I den fanns det tre flaskor av slutprodukten från ett fatprojekt jag har deltagit i. Det är råsprit från St George, England som har lagrats i ett 30-litersfat som tidigare har innehållit bourbon och Mackmyra. Etiketterna är inte påklistrade ännu men det fanns sådana med i paketet. Dessutom fick jag en anledning till att tömma den sista av mina Limoncello. Vips var den underliggande ångesten där, min SISTA flaska Limoncello. Fast det bekymrar mig inte så mycket, det finns så mycket god öl i världen.

Flaskorna i paketet

LakningOftast har sköna dagar handlat om att drick eller prata om öl eller whisky men igår var det bryggandet. I sakta mak är det tänkt att vi ska bygga upp ett ölbryggeri i Falköping. Vi i detta fallet är en grupp ölintresserade personer i Falköping med omnejd som med mig i någon slags position av konstnärlig ledare. Vi är inte ensamma om målsättningen. Minst två bryggerier kommer det att finnas i vår lilla stad och detta kanske så snart som till jul. Andreas Gustavsson är med sitt Åsalids Bryggeri betydligt längre kommet än oss. Han väntar på elektriker och rörmokare för de sista installationerna innan han iordningställer för inspektion av MÖS. Där efter är det bara Skattekontoret i Ludvika som ska ha sagt sitt innan det kommersiella bryggandet drar igång. Jag kommer att arbeta för Andreas och där öppnar sig även möjligheterna till ett eget bryggeri. Bryggeri och brygger, bryggerimärke vore väl mera korrekt att kalla det men jag tycker själv att det skiljer sig rejält mellan mig och t.ex. Mikkeller. Ja, även om man bortser från förmågan att göra bra öl alltså eller att kunna hajpa den för den delen också. Åsalid kommer att ha ett bryggverk på 300 liter men parallellt kommer Andreas hembryggarutrustning att atå kvar och utvecklas och det är på det bryggverket som ”mina” öl ska tas fram. Det var även på detta bryggverket som jag igår tillverkade vört, en vört som jag nu har jäsandes hemma hos mig. En sak som skiljer mig från vissa andra bryggerier är att jag är helt öppen med att ölen inte bryggs i ett eget brygghus. Målsättningen är dock att det ska bli ett aldeles eget sådant.

Typ: Mild
OG: 1038
Volym: 25+26 liter
IBU: 21

Maris Otter Pale Ale (75%)
Caramel 120 L (22%)
Pale Chocolate Malt (3%)

Fuggles (6%) 50 g, 60 min
Fuggles (6%) 20 g, 15 min

Jäsning: White labs London Ale respektive English Ale. Samma vört alltså men två olika jäststammar. Ska bli väldigt roligt att se vad skillnaden på ölen blir, jag har inte ens en gissning på vilken öl jag tror ska bli godast.

Ett glas med vört

humleDet här med ölstilar är väldigt roligt tycker jag. Få saker inom ölvärlden rör upp så mycket känslor som just ölstilar. En del ser dem som ett hot mot kreativitet, andra som en självklarhet, några som en marknadsföringssak medan en del bara älskar att bryta mot dem. De flesta av oss blandar alla känslorna och så har vi en större återförsäljare i Sverige som delar upp i Ljus och Mörk Lager, Stout/Porter, Vete, Ale, Spontanjäst och så specialölen. Fast det är väl ingen som tycker att det är en särskilt informativ indelning. Hur som helst, det var bättre förr och med förr så menar jag här 1700-talets England. Om jag har förstått Ron Pattison rätt (köp inte hans böcker om ni inte vill gräva djupt in i ölets historia och då företrädesvis via en massa tabeller) i hans bok Mild! så fanns det på den tiden tre typer av malt. Pale Malt, Amber Malt och Brown Malt. Man delade in maltdryckerna i två distinkta kategorier. Ale var den äldre benämningen och syftade ursprungligen på helt ohumlad dryck. På 1700-talet var det fråga om en humlad öl men svagt humlad. Beer i sin tur har funnits med sedan 1500-talet och syftade nu på en välhumlad öl. Kombinerar vi dessa två egenskaper så får vi Pale Ale, Pale Beer, Amber Ale, Amber Beer, Brown Ale och Brown Beer. Dessutom bryggdes dessa i flera olika styrkor. Stout, common och table. Den senare och svagaste varianten bryggdes sällan som ale utan bara som mera humlerika Table Beer. Så här långt är vi med, eller? Två grundtyper utifrån humlen, fördelat i tre olika färger och så tre olika styrkor. Totalt 18 olika sorter. Var dock lugna, vi är inte klara ännu. Det finns ytterligare en parameter, lagringstiden. Mild eller Keeping (Stale är en synonym). De flesta ale såldes som mild men även som Keeping givetvis. Porter (en form av Brown Ale) såldes alltså både som keeping och mild. En Mild Ale som jag tänker brygga nästa fredag och så i alla fall för mig ger en hyfsad beskrivning av ölen sade då inte mycket alls. Den var färsk och den hade låg humlekaraktär men i övrigt kunde den ha vilken färg som helst och bryggas i vilken styrka som helst. Lättare att träffa rätt då, vi får väl se om jag gör en ovanlig Mild, Tabel, Brown, Ale. Något som verkar ha varit ovanligt då men som blev vanligare senare fast då hette det inte så längre.

För mycket sötma

Brew CatFördomar och serveringstemperatur är inte att leka med. Jag gissar att denna ölen hade fått ett högre betyg av mig om:

(-) Den hade serverats vid 6-7 grader

(-) jag inte hade vetat att det var en piratbryggd för Nettos räkning.

Så är det dock, man dricker med alla sinnen. Vad det gäller temperaturen så behöver den sänkas för att ölen inte skulle upplevas så söt och för att på något vis maskera sin neutrala fruktighet. Underbar färg på ölen, ett praktexemplar av golden ale. Det lyste och glödde om den i glaset med ett litet skumm som hängde kvar länge. Aromen är klart godkänd. Klassiskt brittisk med stor dos fruktighet och lite jordiga humlearomer. Karamelltonerna som kommer att dominera smaken finns med i bakgrunden. Som den medelöl jag räknar med att den ska vara så är den medium i både kropp och kolsyranivå. Sötman dominerar smaken sirap, vanilj, aningen krydda, en hel del beska men en på tok för enkelspårig smak för att vara utmanande. Kort eftersmak ger snabbt plats för nya klunkar. En billig öl som faktiskt levererar bättre än jag förväntade mig. 6 poäng får den. Mest är det sötman som blir för framträdande.

Braunstein Brown AleLika bra att göra det klart direkt. Detta med att september skulle vara Brown Ale-månad är helt och hållet mitt påhitt. Men om CAMRA kan så kan väl jag. Dessutom har jag några stycken Brown Ale i ölkällaren som gärna vill bli provsmakade, någon annan anledning till valet av öltyp för september har jag inte. Varför CAMRA valde maj till sin kampanjmånad har jag läst någon artikel på nätet som jag inte hittar igen.

Vad provsmakar vi ikväll då? En dansk öl igen och det blev inte så väldigt mycket bättre än föregående danska öl. I korta ordalag så är det aromen som ställer till det. Visst luktar det lite nötigt, lite karamellsötma finns där men allt för mycket otrevlig hembryggararom. Som tur är vädrar den bort men istället framträder känslan i smaken som inledningsvis var rakt igenom angenäm. Nu låter jag väl drastisk om denna ölen men ner i vasken gick den utan besvär. Vi får hoppas att det bara var en enstaka batch. Finns det något bra med den? Absolut, mjuk munkänsla, väl avrundad beska, maltighet och sötma i genuin balans men lite vattnig karaktär och så aromen. 4 poäng får den av mig. Mera Brown Ale kommer under månaden.

De Jyske BryghuseVi ger oss in på de danska ölen här. Det kliar liksom lite i fingrarna nu när temperaturen börjar bli bättre i ölkällaren. Tyvärr så var jag lite slarvig vid fotograferingen av mina inköp från vårt södra grannland så jag har ingen bättre bild på denna belgiskinspirerade öl. Med facit i hand blev det nästan till en tanke för om bilden är lite skakig så är ölen faktiskt det samma. Fruktigheten finns där, den eleganta kroppen men det saknas en del annat. Sedan fanns det en del konstigheter i aromen. Jag har svårt att beskriva det annorlunda än konstigheter, aromen är spröd och genom den skär jästighet och tunga alkoholer. Smaken är trevligare även om den inte matchar de tunga klassiska belgarna som Rochefort, Chimay Blå eller Westfleteren men det ligger mycket kraft bakom de modesta 6%. Eftersmaken ska enligt mig hos en belgare gärna vara en aningen anonym och det är denna. Lite syrlighet mot slutet av den korta eftersmaken. En god öl som behöver förfinas för att bli något mera. 5 poäng får den men det är på tippen att halka under mittsträcket.

Med tanke på allt annat jag har skrivit om bryggerier så kan det väl höra till att berätta att jag här blev precis så lurad som United Beverage ApS ville. De Jyske Bryghuse existerar inte. En ledtråd till detta är att det på baksidan står att ölen är bryggd och tappad i Danmark istället för en bryggeriadress. Enligt Ratebeer så är den bryggd hos Vejle Bryghus och innan dess brygdes den hos Svaneke Bryghus.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 108 andra följare