Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Sveriges bryggradioradio då? Räknas inte den? Det var min första tanke när jag såg pressmeddelandet. ”Har det inte funnits flera” var nästa fundering. Sveriges Bryggradio handlar primärt om ölbryggning men brygger man öl så dricker man givetvis öl så först vill jag nog inte gå med på att ölpodden var. Själv kommer jag inte på någon mera svensk podcast om öl. Beersweden körde väl bara filmer. Ni läsare kanske vet bättre….

Hur som helst så fick det mig att dra ner iTunes till datorn och sedan lyssna till första programmet. Christian Eikner är programledare och till detta första program hade han samlat ihop tre intressanta personer i form av Oskar Svanström, Jörgen ”Jugge” Hasselqvist och Stene Isacsson. Svanström arbetar som driftschef på Bishops Arm’s medan de andra två herrarna är välkända från Akkurat och Oliver Twist.

Programmet handlade om var vi står i ölsverige idag och hade väl inte allt för mycket nyheter. Jag vet inte om podden egentligen riktar sig till inbitna ölnördar men jag undrar egentligen vad man tänkte sig med detta första avsnitt. Jag vet inte vad budskapet i programmet var. Kul att det kom något nytt men jag vill nog höra mera innan jag hyllar. Funderar på att samla lite ölintresserade, lite öl och så spela in en egen. Rent tekniskt så skrämde inte Ölpoddens första avsnitt någon annan från att pröva. Sedan krävs det enormt mycket för att orka hitta på nytt innehåll hela tiden. Vad tyckte ni andra om första avsnittet, har ni lyssnat? Skål till nästa avsnitt…

Lika bra att sitta still i båten. Vi vet aldrig var vi hamnar. (Bilden är från helagotland.se)

Det blev ganska mycket text detta men längst ner finns min sammanfattning i punktform med mina önskemål om hur det skulle kunna funka för den som inte orkar läsa allt.

När den första informationen om Systembolaget började sippra ut så var det svårt att veta vad man skulle tro. Inledningsvis tyckte jag att det verkade som en förbättring för bryggerierna medan vi konsumenter skulle få en liten försämring. Förbättringen för bryggerierna var att det skulle kunna bli upp till tio butiker som de skulle kunna leverera till direkt. Vikten av att ha sina öl på hyllan kan knappast överskattas. Visst, vi är många som beställer öl men finns den på hyllan så säljer man mera. Försämringen var att det skulle bli färre öl från hela Sverige till de olika Systembolagen (Läs typ i Falköping) som skulle bli möjliga att beställa styckvis. Bryggaren skulle fortfarande kunna ha sin öl såld på det viset men nu via depån i Örebro istället och ölen skulle kvalitetssäkras i någon form. Inte helt optimalt givetvis men jag kände en viss förståelse för Systembolaget för det nuvarande systemet har liksom växt ur sig självt. Det skickades helt enkelt för mycket enskilda flaskor hit och dit över Sverige. Jag kan själv tycka att det känns naturligt att producenten står för frakten initialt av sin öl från, säg Sundsvall till Falköping och att det i slutändan hamnar på min prislapp. Så är det med många produkter som jag handlar. Vill jag beställa en dator t.ex. så blir det ibland en fraktavgift medan andra företag lägger på det i priset redan från början. Fast det är klart, nu pratar vi om ett Monopol och det komplicerar det hela en hel del. Om monopolet fanns för att statens skulle tjäna så mycket pengar som möjligt så vore det kanske enklare. Varje butikschef kunde då få handla efter eget huvud och om de inte sålde tillräckligt mycket så finge han eller hon sparken. Nu finns monopolet inte till för det, officiellt iallafall skulle nog flera välja att säga, utan för folkhälsoskäl. Ett system som jag faktiskt tror på, begränsad tillgång på alkohol är bra. Stäng bolaget på lördagar också. Gränshandeln då? Givetvis ett problem som vi måste försöka lösa, inte minst av miljöskäl. Det är urbota dumt att Spendrups kör lastbil efter lastbil från Grängesberg ner till Tyskland som sedan hämtas hem med buss och släpkärror. Jag vill dock gärna hålla isär diskussionen om hur Systembolaget ska fungera från den om vi ska ha försäljningsmonopolet över huvud taget.

Monopolet i sig är alltså något jag stöder. Jag har inga som helst problem med förmynderi nämligen, eller gemensamt ägande över huvud taget. Jag följer hastighetsbegränsningar, jag tycker att vi borde förstatliga järnvägen igen och jag ser ingen fördel med att det ringer massavis med försäljare som vill att jag ska byta telefonabonnemang och jag gillar att kunna köpa exklusiv och varierad öl på Systembolaget. Kort sagt jag ser bara fördelar med själva principen men något gick tokfel inne i systemet. När en så positiv inställd person som jag plötslig funderar på att byta fot och säg ”Va f…. släng skiten” Det kan inte vara meningen att t.ex. Nausta (vårt nordligaste bryggeri enligt BeerSweden) ska köra ner sina öl till Örebro för att sedan Systembolaget ska köra upp det en kund i Luleå? En resa på närmare 200 mil istället för 30 mil. Det kan inte vara tanken att ett bryggeri som Brekkeriet inte ska få ha sina öl på hyllan för att de säljer för dåligt? Kom igen nu, vilka öl från Brekkeriet blir inte sålda? De surnade med all rätt till och tänkte helt enkelt strunta i Systembolaget och istället sikta på export. Då tänkte jag i mitt stilla sinne på Marbäcks. För att göra bilden tydlig, Brekkeriet är hippt, hett och attraktivt, Marbäcks är lokalt och alldagligt. Missuppfatta inget här, jag dricker gärna deras Löjtnant Malcom eller Hyttpilsner ännu hellre (en riktigt bra öl med fi nyanserad rökighet) och jag har ofta med deras öl på provningar men jag har svårt att se dem exportera till ölbutiker i Köpenhamn eller New York. Marbäcks har under året sålt via Systembolaget i Ulricehamn och Tranemo men tänker sig en expansion och har köpt in jästankar för detta ändamålet men det är nu alltså inte ens givet att de får chansen i Borås. Allt hänger på det beslut som Systembolaget tar om de tror att det finns en lokal efterfrågan, en efterfrågan som de mäter genom att …………………….. (Här får man gissa så vilt man vill för Systembolaget kan inte av hänsyn till affärshemligheter avslöja hur det går till. Det handlar nog om att producenter inte ska hitta vägar att utnyttja för att skapa en påhittad efterfrågan). Inte kul att starta en verksamhet på de premisserna.

Enligt Systembolaget så gör denna förändring bland annat av omsorg med oss konsumenter. Bland annat så tog det ibland för lång tid innan leverans skedde. Jag tror att grundproblemet var att det skickades allt för mycket öl i små mängder via Systembolagets lokala butikers omsorg. Initialt var dessa inte alls förberedda på detta, hade inte rutiner och i vissa fall, tyckte att det var bara en massa arbete. Så är det inte numera, massor av bolag (Varberg, Kristianstad, Kalmar för att nämna några) har bra rutiner och jag får ölen på tre, fyra dagar om den bara finns i hyllan hos dem. De gångerna som det drar ut på tiden är om jag beställer flera öl från samma bryggeri/Systembolag och det saknas någon sort för dem. Då skickar de inte beställningen alls och vad värre är de hör inte av sig till mig och meddelar heller. Detta är ett genomgående problem med Systembolaget att de väldigt sällan kontaktar mig som kund när det saknas någon vara. Först när allt finns på plats kommer sms-et. Jag brukar själv ringa upp de olika butikerna för att kolla att ölen finns de gånger som jag ska ha dem till provningar. Systemet i sig fungerade alltså bra men hade växt ur sin kostym.

Sedan har vi regeln med försäljning på de tre närmaste butikerna. Detta har visat sig vara på tok för lite och ett bryggeri som Poppels har en efterfrågan även i andra områden, Stockholmsområdet t.ex. Detta verkar nu ändra sig genom att man tar bort regeln om de tre närmaste Systembolagen och ersätter den med tio Systembolag där efterfrågan finns men varför behöver de ta bort regeln om att jag som bryggare är garanterad de tre närmaste Systembolagen? Jo, för vi ölentusiaster vill gärna prova nya öl och när småbryggerierna ploppar upp så beställer vi och med regeln att det som finns på hyllan ska kunna beställas styckvis över hela landet. Men ta då bort den regeln, låt lokalproducerat vara precis det, lokalproducerat. Det kan vi inte säga om Naustas öl när den kommer ner till Falköping. Fasiken, jag har ju bara 20 mil kvar till Bryssel om jag åker åt andra hållet. Minska ner den möjligheten. Jag gissar bara här men flera bryggare har gett mig bilden att man har en tydlig topp vid lanseringen av en öl som sedan dalar kraftigt och planar ut. Man säljer betydligt mera av ölen på hyllan helt enkelt.
Sedan tycker jag att de bryggerier som vill pröva ska kunna ha sina öl beställningsbara över större område men då får man köpa Systembolagets variant med transport till en varudepå MEN givetvis behöver det finnas flera depåer än bara Örebro. Sundsvall måste kunna utföra samma uppdrag, kanske någon mera söder ut och de som etablerar sig längst upp levererar via t.ex. Luleå. Hur många bryggerier har vi där uppe? Det kan inte bli en enorm belastning.

Kvalitetstestning för att öka kvalitén var ett annat argument. Från början skulle det vara en teknisk och sensorisk prövning. Den senare verkar utgå, jag gissar att ingen ville ha arbetet men kvalitet är subjektivt. För vissa människor räcker det med lokalproducerat. Ökända Åsundens bryggeri hade väldigt många anhängare och mer än en gång har jag blivit bjuden på deras öl av folk som var helnöjda med dessa infekterade skapelser, eller var de tänkta att smaka så. Lämna detta till oss konsumenter. (Deta med lokalkänslan er inte ett Svenskt fenomen.)

Så min sammanfattning nu då, vad vill jag se hos ett nytt lokalsortimentsystem för ett sådant är jag medveten om behövs.

1. Låt alla bryggerier sälja vilka öl de vill på de tre närmaste butikerna, eller på tre valfria butiker inom tio mils radie. Dessa öl kan bara köpas i butik och Systembolaget behöver inte transportera runt dessa öl. Vips finns det ytterligare ett skäl till att semestra hemma i Sverige. Det får inte bli som med Bålstas öl (länk)

2. Ordna även ölen efter produktionsland, kanske överge den smått värdelösa öltypsindelningen och istället ställa ölen i bokstavsordning efter bryggeriets namn. Då ser vi lättare det lokalproducerade.

3. Skapa flera depåer så att avståndet för enskilda bryggerier minskar. Umeå, Sundsvall, Örebro och ev ett till längre ner. (jag vet att det fortfarande inte blir rättvist men det minskar orättvisorna och avståndet går att använda som argument ner till minsta lokala butik) Dessa depåer är de platser dit man levererar om man vill nå ut ännu längre. Samtidigt bör dessa öl kunna kvala in i ordinarie sortimentet. Sedan måste man nog vända på argumentationen lite granna. Om nu Beerblioteket kör upp öl till Örebro, kan inte de samköra detta med t.ex. Stigberget, Borås, QM&M, Marbäcks m.fl.

4. Flexibilitet Systembolaget, var inte så storskaliga och stelbenta. Portersteken belyser detta riktigt bra i sin intervju med Stene Isacsson. En bit ner hittar ni varför Cantillon inte kommer på Systembolaget. Man kan inte ha volymkrav på små bryggerier. Om Södra Maltfabriken gör en underbart god IPA så bör den tas in i sortimentet som den är i de volymer de klarar av och slipper därmed ”fusk”brygga. (Det var bara ett exempel, de kanske är nöjda med det som det är.)

Nja, gör om gör rätt kära Systembolaget, jag ser er gärna kvar men då måste det fungera bättre än så här.

westmalle2Jag älskar den aura av elegans, fest och flärd som flera belgiska ölmärken sprider. När jag upptäckte Duvel, Chimay och inte minst Westmalle så fanns det två olika ölglas i min värld. Pintglas och pilsnerflöjter. Givetvis med vissa variationer men i grund och botten bara dessa två typer. Det var alltså en underbar känsla att dricka ur Westmalles fantastiska bägare. En annan sak som höjde feststämningen var de stora flaskorna med champagnekork och grimma. Jag minns fortfarande den vördnad jag kände när jag bar hem min låda med sex stycken 1,5 liters Blå Chimay.

Den 2 juni lanserades det en ny 3 litersflaska på Systembolaget och då insåg jag direkt att flaskan inte gör allt. Detta var absolut inget för mig men tydligen för många andra. Carlsbergs Export känns snarare mera vulgär i sin trelitersflaska. Kanske för att jag faktiskt kan tänka mig någon som halsar de tre literna Export medan tre liter Chimay Blå avnjuts av många. Nu köper givetvis ingen Carlsbergs Exports trelitersflaska istället för sex-pack burkar eftersom flaskan kostar 250 kronor och burkarna går på cirka hundralappen.

Carlsbergs 3 litersflaska

SommarbildKort dopp i sjön, fort i med frukosten och sedan lite sommarlovs TV. Fotbollsmatch eller lite mörtmete innan förmidagsfika. Givetvis mera badande, på med flytväst och en roddtur innan lunchen. Sill och potatis om vi vuxna får bestämma, makaroner och Mamma Scans köttbullar om mina barn får bestämma och det får de för vi är hos farfar. En svensk sommarvardag (vardag i betydelsen var dag) ska vara fylld med detta. Detta och mycket mer, och efter bara två dagar med värme så känns detta som en sommar att minnas som en av de där bra somrarna. Sådana som hela min uppväxt och säkert din också är fylld av. Ikväll hade vi färska jordgubbar till efterrätt, så där härligt söta att de absoult inte behövs socker på dem.

Öl i kylskåpsdörrenTill denna traditionella, underbara, drömlika, poetiska, Astrid Lingrensmässiga sommarbild börjar det smygas sig in ett nytt inslag. Under stor del av min uppväxt var det något som hette Dart, senare Falcon Bayersk. Givetvis Pripps Blå, Spendrups Orginal men där så tar det nog stopp. Större var inte variationen och smakmässigt skiljer det inte mycket mellan dem och jag tror ärligt inte att någon av de vuxna hade någon slags preferens bland ölen. Jag hörde liksom aldrig någon utropa, Ahh en Spendrups Orginal!

Vad är det nu som smyger sig in då? Medvetna ölval! Det som lite nonschalant kallas för gräsklipparöl eller grillöl, de är billiga, har lätt kropp, max en medel beska och ofta med en sädig ton är öl som börjar att försvinna. Försvinna är kanske att ta i men okej då, kompletteras. Framförallt ölen till grillen varieras betydligt mer och rikligt varierat. Det är många som istället för något slätstruket vill ha en humlestinn öl där beskan höjer apiteten och får det sönderbrända att smaka bättre än vad det egentligen gör. Även syrliga öl går hem, små doser som avnjuts innan man hugger in på maten och öl i lite mera mängd. En positiv utveckling i ölSverige.

New Belgium TrippleDet har varit fullständigt stiltje på bloggen under en längre tid och jag väljer att rulla igång med en amerikanare. Inte mycket som är som det ska. Den mentalt mest intensiva arbetsperioden i mitt liv tog slut för ett par veckor sedan och nu känner jag mig full av entusiasm igen och kastar mig över bloggandet igen. Får se hur länge kraften finns där, sommar, semester och andra trevligheter kommer säkerligen att ta sin tribun. Jag sparkar igång med en recension som blev liggandes och skvalpandes när midsommaren fortfarande kändes avlägsen. Lite roligt att hitta en gammal påbörjat blogginlägg. Inledningen var tänkt att vara ”Colorado, detta ölbryggandets förlovade land. Tänk vad rätt de hade” Jag har ingen aning om vilka det är jag syftar på eller vad de hade rätt om, att Colorado är ett förlovat land för ölbryggare, ölälskare och andra ölinsöade människor går väl inte att säga emot. Hogshead, Avery, Left Hand, Oscar Blues, Great Divide, Odell(?), Ska Brewing och även Coors men det är inte dem vi syftar på när vi pratar om himelriket. Jag har säkerligen glömt ett eller annat bryggeri.

Över till ölen istället, lite svagt av koriander i aromen, en ökande känsla av mina hembryggd öl som känns lite märklig. Beskan är låg, knappt en medium sötma, relativt torr öl, äppel gröna, kryddig, lite veteölskänsla över den. Kroppen är medium, mera maltigt snarare än humligt. Detta är fruktigt, estrigt, lite mera gräsigt i eftersmaken, korianderna kommer tillbaka i ett rus av citrus, en mycket mjuk munkänsla. Absolut inte spritsig, hög kolsyra men de 3,54 som ratebeer landar på får den inte av mig. Den stannar på 6-7 poäng Så var vi igång igen, snart är det dags att testa julölen!

Givetvis borde jag vara lite depp men jag kan inte annat än att vara jublande glad. Vi på The Five Finest har jobbat en del för att få bra bra bryggerier från London. Är man nya och utan erfarenhet så måste man lära sig mycket innan man kan skapa rätt relationer, kanaler, avtal eller vad det nu är som behövs. För ett drygt halvår sedan gjordes en lista över tio intressanta bryggerier i Londonområdet, tio bryggerier som ölmässigt imponerade på mig och som jag gärna skulle se i Sverige. Nu börjar listan ta slut och vi kan summera resultatet. Två bryggerier finns idag i våran portfölj, By The Horns och Partizan, medan flera andra inte finns där. The Kernel hamnade redan förra året hos Great Brands medan Beavertown först i år bestämde sig för Cask Sweden vilka även Brew By Number valde för bara någon vecka sedan. Fem Londonbryggerier på mindre än ett halvår, fem bra bryggerier som ger en annan smak av London än Fuller’s. Inte bättre i alla lägen men en annan bild som kompletteras av Camden Town Brewery och Meantime Brewery. Några till av de som står på listan har av en eller annan anledning inte visat sig vara aktuella ännu för export. Det kan vara kapacitet, inriktning eller rent logistiska anledningar. och ytterligare några vet jag att vi rycker i och att andra importörer rycker i. Det finns potential för många fler bryggerier och medan jag skriver detta inser jag att jag håller på att glöma Weird Beard… (Dessutom har Redchurch viss distribution via Galatea så där når vi gränsen tio) Dessutom har det tillkommit nya bryggerier och några som inte var aktuella innan har nu kanske ökat kapaciteten, expanderat sina vyer eller helt enkelt lärt sig brygga bättre. Dags att göra en ny lista, kavla upp ärmarna och fortsätta arbetet. Det våras för Londonölen

Idag har det varit fult drag i Karlströms Mun. Den har pratat, prövat drycker och inte minst bara stått och gapat bitvis. Jag började väldigt lugnt med att bjuda tillbaka för bemötandet som Beavertown gav oss i oktober genom att introducera Fredrik där ifrån till Qvänum Mat & Malt och han provade sig igenom deras öl. De har flera likheter tycker jag i stil av öl även om de absolut har valt olika vägar dit. Jag har haft ett långt samtal med Jens Skrubbe om saison och jag måste säga att ni borde gå in och rösta på honom som Ambassadör för Gulden Draak. Få kan belgisk öl som Skrubbe och ännu färre pratar så engagerat om det som han. Jag har hunnit med två föredrag, bryggarna bakom ölen och Otto Lundbergs Porter/Stout-provning. Den senare gav kanske inte så mycket nytt för någon som följer Ronald Pattinsons blogg men det var väldigt underhållande. Jag kan rekommendera Stigbergets bryggeri och passar samtidigt på att utse dem till mässans snyggaste monter. Göteborgs Nya Bryggeri verkar äntligen bli av, enligt vad jag fick höra så står det ett bryggverk halvägs ner i Tyskland och väntar på att kunna transporteras upp till Göteborg, Sedan avslutade jag det hela med att få prova lite Teelingwhisky. Bröderna Teelings far drog igång Cooley i slutet av 80-talet. Då var man en irländsk uppstickare, för drygt två år sedan såldes det till Beam och nu ska bygger man nytt destilleri i Dublin och frågan är om inte det var planen hela tiden, hur kan det annars vara att de har 21-årig whiskey att visa upp nu En 21-årig whiskey som är fantastisk!!!

Där var mässan slut för min del, det som återstod var att gå och köpa lite choklad för överblivna kuponger, men det glömde jag givevis :-(

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 108 andra följare