Feeds:
Inlägg
Kommentarer

De har funnits en tid på bolaget nu men jag har inte dragit igång jakten på den perfekta julölen förrän just ikväll då vi hade julölsprovning på Vilhelmsro. Fullsatt växthus värmdes av tre komponenter. Glada människor, sprakande brasa och till viss del alkoholsvaga öl. Vi gick lugnt ut med Vinter från Qvänum Mat&Malt. Det är en Mörk lager enligt kategoriseringen på Systembolaget medan flaskans etikett anger den som överjäst. Ryktena som föregick den pratade om konstiga, plastiga felsmaker men av detta märktes inte mycket i de flaskor vi prövade ikväll. Fudge, smörkola och ganska tunna smaker gör att den kommer passa till mycket på julbordet men jag tror inte att den kommer fullända någon del alls. Bra all-roundöl. Kul att starta provningen med den efter att ha pratat om julöl historiskt i Sverige som lite mörkare, sötare och alkoholstarkare än sina ”standardvarianter”. Denna väger in på 5,5% vilket gör den tillsammans med Grannen den svagaste av QMMs ölsorter på bolaget.

Hibernation Ale, två årgångarVi gick vidare med vad jag vill kalla för en svensk klassiker, Jämtlands Julöl. Inget nytt under decemberhimlen när det gäller den. Jämtland levererar en ale med ganska klassiskt brittisk snitt för en lite alkoholstarkare bitter. Båda dessa öl fick klart godkänt men utan att övertyga med någon julkänsla. Nästa öl var en Karlströmsk Klassiker. Många julölsprovningar har jag haft med N’ice Chouffe och många gånger har den slutat som kvällens vinnare men detta året övertygar den inte. Lite för mycket tuggummi över den i aromen och titeln kvällens höjdare gick till Hibernation som åter igen står sig stark.

Tack till alla deltagare för en trevlig start på julölssäsongen och jag ser fram mot en repris nästa år, då kanske med enbart lokalproducerade julöl, vem vet?

Gudabenådad dryck

Äpplen, kniv och äppelmustEn gudabenådad dryck skänker inte bara glädje för stunden, den släcker inte bara den påtagliga törsten utan den väcker minnen och frammanar bilder. En gudabenådad dryck kräver omsorg i valet av glas, av sällskap och inte minst av tillfället. En sådan dryck kan inte bara inhandlas hur som helst, den ska vara eftertraktad men den behöver inte vara komplicerad. Det behöver inte vara något som munkar på obskyr ö har tillverkat, den behöver inte ha legat i en svåråtkomlig grotta i Jurabergen eller ha destillerats den natt då sputnik stod i triumfbågens andedräkt. Det underlättar om man har gjort den själv, om man har slitit för den. Det underlättar om man måste vänta på den så som vissa väntade och längtade efter att få träda in i Pripps Blådrickarnas underbara värld. Underlättar men det är ingalunda nödvändigt. Idag har jag hjälpt naturen med en gudabenådad dryck. Allt som behövdes var en hjälpsam kollega till min fru som hade plockat äpplena, en lånad OBH Nordica djävulsmaskin (inget rekommenderat köp där inte) och en relativt stor portion tålamod och tid. Två, tre omgångar och sedan rengöring, silning och putsning. Färgen har en del att önska men oh, så gott det blev. Nypressad äppelmust! Underbart!!!

Glas med äppelmust

Har ni inte barn? Vill ni uppleva lite av den kittlande känslan att gå och vänta? Börja brygga eget öl!!! Som jag har vaktat på min bebis idag. Den ena sköter sig fint av tvillingarna. Den senaste bryggden är en julöl och jag har gått ifrån min vana att göra två olika varianter av samma kok. Istället var tanken att jag skule få fram mycket (eller i alla fall mera) av samma sort just bara för att det var en julöl. Ölen är en Belgisk Wit i grunden och jäses med Wyeast 3942 Belgisk veteöl. Den lär ge en torr avslutning med viss syra. Så alltså, två hinkar, 55% pilsnermalt, lika delar mältat och omältat vete kJäsrörryddat med två rejäla nävar havre, gemensam mäskning och kokning med massor av olika kryddor och så jäsning med samma jäst. Walk in the Park (kanske bör man säga une promenade dans le parc?) skulle man kunna tro men redan vid pitchningen gick det illa. Jag öppnade första påsen och mötes av en svavelosnde jäst och så där lite lagom stressad med annat så lyckades jag trycka till locket och gör mig lite osäker på vilken hink jag hade pytsat jäst i. En doftsensorisk analys avslöjade lätt ena hinken som mycket stark kandidat till hink med jäst i-titeln och jag pytsade i nästa påse i den andra hinken.

Efter några timmar var ena hinken igång och jäste men vilken hink var det ? Den som jag säkert hade pytsat i jäst i eller den andra ? Har jag sagt att hinkarna var nyinköpta och mycket lika varandra ? Nu sitter jag alltså där med en hink som jäster bra och en andra som verkar stilla, vad ska man göra ? Jag kokade ett halvlitermått i 15 minuter och pytsade med nämnda halvlitermått och en nyskrubbad arm över närmare halvlitern välmående grönöl till grannhinken och nu, åtta timmar sernare så bubblar det regelbundet i alla fall. Cirka två bubblor i minuten och tackten verkar öka. Hinken som har jäst hela tiden ligger på tre, fyra sekunder mellan bubblorna. Om några dagar kommer jag nog att kunna avslöja om någon av hinkarna redan är kasserbara men hoppet är en bryggares bästa vän näst efter renlighet.

Vision om framtiden

pint-of-plainAtt jag lägger ner en hel del tid på det framtida bryggeriet och mina föreläsningar märks inte minst här på bloggen. Det blir inte mycket skrivet. Jag missade bland annat helt att skriva om Internationella Stoutdagen, något som jag uppmärksammade idag på morgonen. Det saknas sannerligen inte olika stouts att fira med i ölkällaren men jag hade faktiskt ingen aning om den. Slarvigt och oförlåtligt.

Det finns så många märkesdagar numera men detta är ju en jag känner själv att jag borde uppmärksamma. På vägen hem efter att ha lämnat av sonen vid skolan fick jag en vision sänd till mig från den svarta dryckens gudomlighet. Uffe, om två år ska du och ditt bryggeri ha en stoutdag. Inte mindre än 38 olika sorters stout (okej, porter/stout, vill du veta skillnaden mellan dem så läs här) ska erbjudas till de 3-400 hundra gästerna på stoutdagen. 12 stycken av dem ska dessutom finnas i ekfatslagrad version, varför förstår jag inte. Få öl blir bättre av ekfatslagring men okej. Om den svarta guden har sagt det så får det bli så. En större fråga är hur jag ska kunna komma på 38 olika stouttyper även om man drar in portrarna. Låt oss börja:

1. Classic Dry Irish Stout
2. Extra stout
3. Foreign stout
4. Porter
5. Modern Stout & Porter
6. Milk Stout
7. Brown Porter
8. Oatmeal stout
9. Oyster stout
10. Imperial porter
11. Imperial stout
12. Baltic Porter
13. Robust porter

Sedan kan man givetvis göra en amerikaversion av det mesta, d.v.s. oförskämt mycket humle i det hela.
14. Amerikansk Extra stout
15. Amerikansk Porter
16. Amerikansk Imperial Stout (eller som de själva kallar det, Russian Imperial Stout)
17. Amerikansk Robust Porter
18. Amerikansk Milkstout

Vad mera kan man ha då? Jag gillar normalt inte choklad med chili, salt eller andra konstigheter och blev väldigt förvånad över hur väl chili kan fungera i stout så varför inte

19. Kryddad imperial stout

Ja j-r i havet, det blir sannerligen inte lätt att peta ihop 38 olika stoutsorter. Tur att man kan göra lite olika inom samma typ. Finns det någon typ jag har glömt att räkna upp, har ni läsare lite input att komma med? En sak är säker, minst tre av sorterna ska vara lagrade på romfat, basta!!!

Kloster SISIgår, för klockan har passerat midnatt, hade Gröna Husets Ölsällskap träff och då dracks det inte helt oväntat öl. En del punch också för huvudrätten var ärtsoppa och då hör det till att man dricker varm punch. Varför vet jag inte men gott är det! Gröna Husets Ölsällskap består av människor med olika (öl)bakgrund och intresse. Några är mera med för det trevliga i att träffas medan andra är inbitna ölnördar. Själv var jag inte alls inblandad i träffen mer än som gäst fram till torsdags förra veckan då den som ansvarade för träffen ringde och frågade om jag som vanligt fixade ölen. Vad så vanligt svarade jag, jo det brukar du när vi är hemma hos mig svarade han. Brukade, det har hänt en gång innan! Vad gör man då med kort varsel? Jo man gräver lite i sin ölkällare och man botaniserar på Systembolagets hemsida. Det gnälls en del över sortimentet hos Systembolaget, att det inte är så bra men om man jämför med andra segment i en stad som Falköping, segment som choklad, trälister eller klätterutsrustning. Det finns Lindts choklad eller Malmöchokladfabrik att välja på typ!. Trälister, gå in på Cheapy, Xl eller Coop, kolla om du hittar en golvlist med 15 cm höjd? Knappast troligt och klätterutrustning, vem behöver det i Falköping. Ingen är ju intresserad av det…. men bärs, det går alltså att snabbt få hem öl som blir en intressant provning för de flesta människorna utom de mest inbitna och de mest inbitna hade nog tyckt att en vertikalprovning med Slottskällans Kloster hade funkat bra.

Det vi började med var Duvel, som en välkomstöl så funkar den fantastiskt bra. Folk behöver inte koncentrera sig, man kan sitta och prata om ditten och datten men sedan gick vi in på Slottskällan Kloster i tre olika varianter. Mycket intressant, inte minst eftersom folks minne är så dåligt och för fyra år sedan satt vi hos Grannen och provade Kloster ’06-’07-’08 med ungefär samma folk skulle vi prova om två av dessa öl. Även denna gång kom vi fram till att ’08an är en speciell årgång även om 3/12-delar av oss hyllar den medan resten dissar den, enkelt uttryckt. ’07an var dock ersatt med 2012 års variant av Kloster. Jag vet inte om det finns en senare bryggning men jag har ingen i min källare. Detta tycker jag är otroligt synd, att få köpa en öl flera öl i rad, lagra det i sin källare och sedan ha ölprovning med sina vänner borde vara inskrivet i de mänskliga rättigheterna. Nu är det inte detta utan helt upp till kommersiella makter, dessa makter är tämligen enkla att påverka. Kortfattat, om vi är tillräckligt många som vill dricka Kloster (om än under annat namn) så kommer det att kunna ske. Det gäller bara att vi visar det. Ett bra sätt är att beställa en hög Slottskällan Imperial Sotut. Det är nämligen en annan öl som jag har i källaren. Själv passade jag på när jag kom hem att lägga årets beställning på tio flaskor. Nästa år har jag tioårsjubileum. Jag missade nämligen att beställa förra året så jag kommer att sakna 2013. SIS känns som en svensk klassiker, vore grymt synd om även den försvann.

En ambivalent dag

KartongenDet är en lite ambivalent dag idag. Mycket positivt men en del, tja vad ska jag kalla det? Ångest är väl kanske rätt beskrivning. Det hela späddes på med att min frus kusin ringde. Ett klargörande är väl på sin plats här, det är inte att hon ringer som är problemet utan att jag brukar ringa henne cirka tre veckor innan Stockholm Beer & Whisky Festival och stämma av över att jag kan sova där. Hon ringde för att kolla att inget var fel, att hon hade missat mitt samtal eller att jag var sjuk eller så. Hon frågade varför jag nu hade prioriterat bort festivalen och egentligen har jag inget svar. Det är tillräckligt med öl i mitt liv och mitt egna bryggeri var roligare än bloggandet. Idag har jag istället gjort ditten och datten som att diska lite glas, ringa lite folk o.s.v. men gisses vad jag saknar festivalen. Största anledningen är inte oväntat Spendrups London Calling-montern. Det hade varit så kul att stå där och provsmaka igenom deras grejor. Signature har jag ingen koll på men de andra känner jag mer eller mindre väl. Crate som var ett litet bryggeri som bryggde för pizzerian. Jag hittade det när vi behövde något att äta och de låg då nära Beavertown (an other fantastic london brewer) innan de senare flyttade. Redemption har jag inte besökt men jag har träffat Andy Moffat hos Andy Smith. London Fields resa från smått och ihopknåpat till mera stabilt bryggeri är intressant och ett besök på deras brewery tapp är en upplevelse vad det gäller klientelet om inte annat. Vad det gäller By The Horns slår jag vad om att ingen i Sverige vet mer om dem än jag. Fourpure stod på min lista för höstens resa som tyvärr fick ställas in på grund av omständigheter på mitt andra jobb men jag har provsmakat en del av deras öl och jag har inte spottat och fräst en ända gång. Så ni som ska ut till Nacka imorgon, passa på att gå för bi den montern. Komplettera sedan med Cask Sweden och Brew By Number samt nämnda Beavertown, Wicked Wine har Camden Town och Meantime, Fullers finns säkerligen någon stans men jag vet inte om de har något spännande med sig. Fullers gör en hel del spännande saker nämligen. Jag tror dock att Galatea har droppat Redchurch vilket är synd.

Sedan finns det en hög med andra brittiska bryggare. Favoriten Siren hos Brill men även Traquair hos dom tycker jag man ska testa om man inte redan har gjort det. Thornbridge hos Galatea. Själv hade jag nog satsat mina leverceller på Holy Grale, flera brittiska bryggare som jag inte har koll på. Jag hoppas på att skaffa mig det dock :-)

Men vänta här nu, var det inte en ambivalent dag? Jo men visst, jag har städat mellanvåningen i huset i väntan på att hustrun skulle vara tillbaka från sin tvådagarskonferens, har fått ett förslag på möjlig lokal till bryggeriet samt öppnat kartongen som är på bild överst. I den fanns det tre flaskor av slutprodukten från ett fatprojekt jag har deltagit i. Det är råsprit från St George, England som har lagrats i ett 30-litersfat som tidigare har innehållit bourbon och Mackmyra. Etiketterna är inte påklistrade ännu men det fanns sådana med i paketet. Dessutom fick jag en anledning till att tömma den sista av mina Limoncello. Vips var den underliggande ångesten där, min SISTA flaska Limoncello. Fast det bekymrar mig inte så mycket, det finns så mycket god öl i världen.

Flaskorna i paketet

LakningOftast har sköna dagar handlat om att drick eller prata om öl eller whisky men igår var det bryggandet. I sakta mak är det tänkt att vi ska bygga upp ett ölbryggeri i Falköping. Vi i detta fallet är en grupp ölintresserade personer i Falköping med omnejd som med mig i någon slags position av konstnärlig ledare. Vi är inte ensamma om målsättningen. Minst två bryggerier kommer det att finnas i vår lilla stad och detta kanske så snart som till jul. Andreas Gustavsson är med sitt Åsalids Bryggeri betydligt längre kommet än oss. Han väntar på elektriker och rörmokare för de sista installationerna innan han iordningställer för inspektion av MÖS. Där efter är det bara Skattekontoret i Ludvika som ska ha sagt sitt innan det kommersiella bryggandet drar igång. Jag kommer att arbeta för Andreas och där öppnar sig även möjligheterna till ett eget bryggeri. Bryggeri och brygger, bryggerimärke vore väl mera korrekt att kalla det men jag tycker själv att det skiljer sig rejält mellan mig och t.ex. Mikkeller. Ja, även om man bortser från förmågan att göra bra öl alltså eller att kunna hajpa den för den delen också. Åsalid kommer att ha ett bryggverk på 300 liter men parallellt kommer Andreas hembryggarutrustning att atå kvar och utvecklas och det är på det bryggverket som ”mina” öl ska tas fram. Det var även på detta bryggverket som jag igår tillverkade vört, en vört som jag nu har jäsandes hemma hos mig. En sak som skiljer mig från vissa andra bryggerier är att jag är helt öppen med att ölen inte bryggs i ett eget brygghus. Målsättningen är dock att det ska bli ett aldeles eget sådant.

Typ: Mild
OG: 1038
Volym: 25+26 liter
IBU: 21

Maris Otter Pale Ale (75%)
Caramel 120 L (22%)
Pale Chocolate Malt (3%)

Fuggles (6%) 50 g, 60 min
Fuggles (6%) 20 g, 15 min

Jäsning: White labs London Ale respektive English Ale. Samma vört alltså men två olika jäststammar. Ska bli väldigt roligt att se vad skillnaden på ölen blir, jag har inte ens en gissning på vilken öl jag tror ska bli godast.

Ett glas med vört

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 110 andra följare