Feeds:
Inlägg
Kommentarer

De Jyske BryghuseVi ger oss in på de danska ölen här. Det kliar liksom lite i fingrarna nu när temperaturen börjar bli bättre i ölkällaren. Tyvärr så var jag lite slarvig vid fotograferingen av mina inköp från vårt södra grannland så jag har ingen bättre bild på denna belgiskinspirerade öl. Med facit i hand blev det nästan till en tanke för om bilden är lite skakig så är ölen faktiskt det samma. Fruktigheten finns där, den eleganta kroppen men det saknas en del annat. Sedan fanns det en del konstigheter i aromen. Jag har svårt att beskriva det annorlunda än konstigheter, aromen är spröd och genom den skär jästighet och tunga alkoholer. Smaken är trevligare även om den inte matchar de tunga klassiska belgarna som Rochefort, Chimay Blå eller Westfleteren men det ligger mycket kraft bakom de modesta 6%. Eftersmaken ska enligt mig hos en belgare gärna vara en aningen anonym och det är denna. Lite syrlighet mot slutet av den korta eftersmaken. En god öl som behöver förfinas för att bli något mera. 5 poäng får den men det är på tippen att halka under mittsträcket.

Med tanke på allt annat jag har skrivit om bryggerier så kan det väl höra till att berätta att jag här blev precis så lurad som United Beverage ApS ville. De Jyske Bryghuse existerar inte. En ledtråd till detta är att det på baksidan står att ölen är bryggd och tappad i Danmark istället för en bryggeriadress. Enligt Ratebeer så är den bryggd hos Vejle Bryghus och innan dess brygdes den hos Svaneke Bryghus.

Norska ölNja, sol och bad var väl knappast grejen. Under fjällveckan som vi hade så tittade vi över till Röros en av dagarna och då blev det inget besök på Vinmonopolet men i Norge är det okej att sälja öl upp till 4,7% i vanliga butiker. Så det blev fyra sådana men billiga öl är det inte. Jag hittade inte så mycket roligt och en delikatessbutik hade de flera roliga sorter men eftersom de stod i ett varmt hörn av butiken och mitt i ett par spottars sken för att bättra på det hela lite till så avstod jag. Jag hade ingen termometer med mig men jag uppskattade till lätt 25 grader varm om inte mera. Jag blev varm bara av att stå och titta på ölen. I sin ölkyl hade man bara Ringnes, visserligen två varianter men ändå. Lite trisst. Detta med öl upp till 4,7% låter intressant tycker jag, kanske det skulle kunna vara en väg att gå i Sverige också? Jag började även fundera vad som krävs för att få sälja öl upp till 3,5% direkt vid ett bryggeri, undrar om man får det eller måste man sälja pasta också?

LimfjordsporterVi for även till Danmark, en kort tredagarsvistelse med Legoland som huvudmål. I Danmark var jag inne i något fler butiker och skillnaden var enorm vad det gällde utbud. Mycket mera öl men inte särskilt mycket utländsk öl. Och mycket samma öl oberoende av butik. Ørbæk Bryggeri, Thisted och så en del Carlsberg :-) På Netto hittade jag lite av det som kan vara avigsidan av försäljning i butiker, Brew Cat-öl. Kan vara skriver jag för jag har inte smakat ännu och det är ju smaken som räknas i slutändan. Enligt Ratebeer är det öl som bryggs av Ørbæk Bryggeri men på etiketten står det bara att ölen är bryggd i EU. Nåväl, det finns ju alltid möjligheten att låta bli att köpa så något större problem är det visserligen inte så men min slutsats av detta synnerligen högst ovetenskapliga undersökning är att min övertygelse står fast. Utan Systembolaget kommer utbudet på öl i Falköping att utarmas. Frågan om Monopolet är egentligen inte en fråga om bryggeriernas möjlighet, utbud eller priser utan ett politiskt ställningstagande. För det finns inget som motiverar ett monopol med argumentet, ”det blir bättre utbud i Falköping” för i så fall tycker jag man ska införa monopol på choklad också. En kort resa som denna påminner mig också om att jag egentligen inte gillar Systembolagets enkelriktning av utbudet, jag uppskattar att det ser annorlunda ut i butiker och deras innehåll beroende på vart jag kommer. För min räkning så kan man gärna testa igen och låta butikscheferna få bestämma lite mera om sitt utbud och få mera differentiering mellan butikerna. Varför ska inte butikschefen i Falköping själv få bestämma om Marbäcks öl ska stå på hyllan, så länge de säljer ölen och den inte bara blir stående.
Twisted Thistle IPAEn sista sväng i sommaren skedde nu i helgen till mitt kära Simonstorp och då var jag på bolaget i utkanten av Norrköping. Ett bolag med ganska hög ölprofil men så här i slutet av månaden fanns det inte mycket kvar i nyhetshyllan och plötsligt ekade även argumentet om bra sortiment väldigt ihålligt. Det vanliga sortimentet bjöd inte på några större nyheter utan mest vad som kändes som gamla trotjänare. Det roligaste var en Twisted Thistle IPA i ny kostym, hmm.

Kanske en enklare definition men idag ska vi inte fastna i det träsket, lokal öl, microöl, hantverksöl… kalla det vad ni vill. Vi vet liksom vad vi menar. Icke-Sofieroöl helt enkelt. Jag fick ett e-brev i morse från någon/några som har dragit igång ett projekt för att samla information om bra lokala ölhak, bryggerier och affärer. Jag antar att denna funktionen finns på ratebeer och beeradvocate o.s.v. Själv är jag ganska dålig på att använda dessa källor. Hur gör ni för att snoka rätt på info när ni ska på semester eller jobbresor. Själv ska jag till Malaga i oktober och ska givetvis leta efter lite ölställen och skulle gärna vilja höra vad ni skulle använda.

Åter till localbier.com de har en spansk prägel så i fallet Malaga är de nog utmärkta medan en sökning på Göteborg bara ger Beerblioteket som svar vilket knappast känns fullständigt. Ska man lägga ner tiden och utöka informationen här eller är det bättre med någon annan sajt? De har även några intervjuer med bryggare på sin youtubekanal och till min stora glädje är det fyra Londonbryggare. Klicka på länkarna för att se filmerna.

Truman’s – intervju med Ben, Sandro och James. Ben är en riktigt trevlig prick även om han ger ett otroligt drygt intryck på filmen.

By The Horns – här är det den slätkammade Alex Bull som intervjuas. Visst ser han ut att passa bättre bakom ett skrivbord i City än i ett bryggeri i södra London.

The Kernel – Evin O’Riordain är alltid en upplevelse. Tänk att han som sa att han aldrig skulle sälja öl utanför London numera ”exporterar” 25% utanför M25-an

Sambrook’s – Jaime Clowes, ny bekanskap för mig och den absolut kortaste intervjuen.

Moncada BreweryDet pågår ständigt en slags diskussion med mer eller mindre hög intensitet om definitioner. Vad är egentligen ett bryggeri. Vad som fick Mankerbeer att dra igång igen vet jag inte. Det kan ha varit den debattartikel som flera kända belgiska bryggare har skrivit under. Det kan ha varit något annat. Diskuterar vi inte bryggariernas definitioner så är det ölens. Några är för och andra är emot. När det gäller ölen, en IPA, en porter , en baltisk porter eller kanske en amerikansk barley wine så finns det en inbyggd förståelse för att definitionerna är knutna till vissa personer, länder, tidsepoker o.s.v. Så är inte fallet med definitioner på bryggerier. Dessa är mera strukturerade redan i sin natur om än under ständig förändring. Själv blev jag väldigt upprörd för massor av år sedan över att höra att Millingstorps Gårdsbryggeri inte bryggde sin öl själva utan kontraktsbrygde den i Tyskland. De marknadsförde sig starkt som ett lokalt bryggeri. Utifrån deras värderingar så höll det säkert men inte enligt min. Man är inte ett bryggeri om man inte brygger sin öl… Idag står det tydligt redan på deras hemsida på http://www.runol.com/ att de inte brygger hemma på gården och hos Systembolaget står det som internationellt märke. Infon finns där och då är det helt okej för mig. Dessutom tyckte jag att Göta Kanal Brygd var en god öl, jag får nog fundera på att testa den igen. Inga andra liknelser men detta gör Millingstorp till ett fantombryggeri (se där, en odefinerad term igen) likt Mikkeller, Omnipollo m.fl. Men nog bör de ta bort sitt tillägg (Gårdsbryggeri) i företagsnamnet. Ett bryggeri tycker jag ska ha ett bryggverk och ombesörja den underbara omvandlingen av säd till öl.
Tom visar sitt bryggeriTvå andra termer som jag har funderat en del över är microbryggerier och hantverksbryggd öl. Microbryggerier ska på något vis vara substantiellt mindre än motsvarande icke microbryggare, de stora drakarna. Med detta som definition så blir alltså Jämtland ett microbryggeri medan Carlsberg inte är det. Någon tydlig gräns finns inte och det behövs liksom inte. Jag tror inte att Åbro kommer kallas för microbryggeri även om de minskar sin produktion rejält samtidigt som det ska mycket till innan vi inte kallar Oppigård eller Nils Oscar för microbryggare, oavsett produktionsvolym. Anledningen till detta är att vi väger in andra värden i begreppet, inte minst hur ölen smakar. Man kan givetvis sätta upp någon slags gräns för t.ex. årsproduktion för att få kallas micrbryggeri. Säkerligen skulle då Stone få höra till de stora drakarna i Sverige medan de i USA halkar under gränsen. Meningslös definition alltså eftersom den inte ens egentligen syftar till att definiera hur ölen smakar. Någonstans på vägen klev man då istället över till termen craft beer, eller på svenska hantverksöl. Jag tror mig ha fått förklarat att det var någon av bryggerierna i USA som myntade begreppet när de blev för stora för att få kalla sig micro. Vad betyder då hantverk? Hantverk enligt wikipedia: ”Wikipedia: Hantverk är ett produktionssätt som utförs för hand. Utövaren behärskar ofta hela processen och det färdiga resultatet beror på i hög grad hantverkarens yrkeskunskap och individuella förmåga eller fallenhet.” Typ som en hantverkare som med enbart en yxa, skedkniv och en täljkniv omvandlar ett stycke björk till en slev. Vill vi verkligen ha sådan öl? Öl som bryggs där mesktemperaturen mäts genom att stoppa ner armen i mäskkärlet, bryggs med ojämt mältad malt, buteljerade för hand med uppenbara risker för infektioner. Alla dessa delar känns romantiskt för mig men handen på hjärtat, min stora utmaning som blivande bryggare är att komma bort från detta. NE har en längre förklaring till begreppen och jag klipper bara inledningen, ”hantverk, produktionssätt som innebär att hantverkaren själv svarar för hela tillverkningen.” Det låter ju bättre. Björn Falkeström skriver säkerligen under på att han kontrollerar hela processen. Samma med Mikael Dugge Engström, men har dessa hantverksölproducerande herrar mer kontroll än Lennarth Anemyr, Maria Johansson och Åsa Johansson, de tre bryggmästarna hos Åbro? Tveksam men troligen är de mindre påverkade av någon försäljningsorganisation eller ekonomiavdelning.

korkOkej, jag gillar inte definitionerna, eller avsaknaden av dem. I bästa fall har jag bara missat allt och någon av er kommer att förklara skillnaderna för mig men annars står jag kvar med problemet, vad ska vi då kalla den bra, kvalitativa ölen? Eller måste vi sära ut och isär de olika bryggerierna? Kan inte varje öl få tala för sig själv. Själv kommer jag aldrig (eller i alla fall inte på lång tid) att glömma det där glaset Eriksberg Karaktär. Underbar öl massproducerad som den är, enkel och okomplicerad. Jag kommer inte att hävda att Carlsberg är varken romantisk, småskaligt och inte ens i Falkenberg skulle jag dricka Pripps Blå för att den är lokalproducerad. Stateside Saison från Stillwater Artisan Ales är en annan öl som ytterst sakta bleknar bort i minnets korridorer. En öl i helt andra änden av det kommersiella spektrat. Sofiero 5,2% eller Arboga 10,2% är massproducera skit enligt mig men där stoppar jag även in Amager Greed och Brewdog IPA is dead Waimea, inte massproducera då men dålig öl som inte borde ha släppts fram till oss kunder.
Så min slutssats är, bra öl är svårt att definiera. Det är personligt och det finns flera värden än smak och arom. Därför har jag fortsatt att dricka Qvänum Mat&Malt och numera har de stabil produktion vilket säkerligen är beroende på skicklighet i processen men även än process som överlever sin hantverkare vilket jag gillar. Fram för smakrik, valbalanserad, välbryggd och tilltalande öl!

Ibland får jag frågan om jag kan tänka mig att provsmaka andra hembryggares öl. Jag tackar aldrig nej av den enkla anledningen att jag vill bjuda tillbaka all den vänlighet jag mötte när jag själv började brygga öl. Tänk att Peter Högström satt i telefonen genom större delen av min första bryggning och hjälpte mig. Visserligen med god öl i handen som han uttryckte det men ändå… Nu när jag ska försöka mig på att brygga öl kommersiellt under hösten så läggs ytterligare en dimension till provsmakningen. Kommer jag klara av att vara kritisk till mina egna drycker? Har jag tillräcklig förmåga? En gemensam sak hos många av de hembryggda öl jag har smakat genom åren är överdriven jästkaraktär. Det är något som flera av de mindre bra bryggerierna har också. En egenskap att arbeta bort, definitivt.

När det gäller kvällens öl så har jag inte frågat vederbörande om han vill att jag publicerar namn på bryggaren men här är recensionen.

Skummar fint även om skummet dör lite för mycket om det är pale ale som siktas mot medan det är bra nivå för en bitter. Initialt mycket jästig arom även i denna men det vädrar ut och sedan återstår svag fruktighet. Smaken är maltig, karamellig och söt. Medel beska, mycket kolsyra, lätt bubblig munkänsla. Mera fruktighet i eftersmaken, aningen maltsötma mot slutet. Summerar man ölen så är den inte ett dåligt hemkok men det saknar lite profil. Lite mera komplexitet i smaken eller mera krispighet beroende på vart man vill. Kanske mera humlearom utan att överdriva eller varför inte lite chokladmalt eller liknande i maltreceptet?
Vad har detta för intresse för er andra? Kanske inget men mina tankar går åt två håll som blir till frågor. Är det värt att brygga egen öl när det inte blir riktigt lika bra (jästkaraktären t.ex.) som det du kan köpa och behöver Sverige ytterligare ett medelbra bryggeri? Vi har ju trots allt i runda slängar 150 stycken redan idag. Ni som har orkat läsa hit ner kanske orkar lägga en kommentar också och delge era egna tankar om detta. Själv tycker jag att det alltid är värt att pröva att göra eget. Min egna saft smakar mycket bättre än köpesaft och detta är nog objektivt sätt. Mitt bröd där emot som jag bakar kan jag nog inte hävda att det smakar bättre än de små bra bagarier vi har runt om i Falköping men stoltheten över att baka själv gör det mödan värt och där landar allt ölen också. I år kommer jag att ha en egen julöl baske mej. Okej då, behöver vi flera bryggerier då av mer eller mindre medelgod kvalitet? Klart vi gör, en lokal öl ska vara LOKAL. Den ska inte vara bryggd i tjotahejti eller ens Göteborg med omnejd. Sedan kan man fundera på om en öl med jäst från USA, malt från England och humle från Nya Zeeland verkligen är svensk men det får bli ett senare inlägg.

SommarölJag gissar utan att ha allt för mycket statistik bakom mig att öldrickandet ökar för de flesta personer under semestern. För egen del som kan det inte alls sällan bli lite tvärt om. Det beror på flera olika faktorer som väder, sällskap och inte minst vad vi gör på semestern. Är det varmt, klibbigt och äckligt som det allt för ofta är i Sverige så är jag ofta långt ifrån att vilja dricka öl och absolut inte öl som jag skriver om här. Då blir det hellre en flaska Red Stripe eller en Oxford Gold framåt tio, halv elva när livet blir uthärdligt igen. Sällskapet spelar också roll. Om min ölälskande grannen kommer över blir det givetvis öl men att sitta ihop med andra människor som dricker vatten, vin eller mjölk och då själv dricka öl ligger inte för mig alls. Kombinera detta med en hel del bilkörning eller som i år fjällvandring så blir det inte så mycket spännande öl druckna. Utgångspunkten för våra vandringar var Hamra, cirka två mil från Funäsdalen där det ska finnas ett av Sveriges många små bryggerier. Av detta märktes inget på Systembolaget eller i affärerna. Jag kan givetvis ha missat ölen på grund av försumlighet men jag letade faktiskt efter dem. Enligt http://www.funasfjallen.se/vinter/messmol-och-fjallburgare/ så ska de ha lättöl och enligt Östersundsposten så siktade de på starköl också. Kanske har de kommit igång, kanske inte. Nu till min tes, om detta bryggeri hade fått sälja öl till besökare så hade jag säkerligen svängt förbi och köpt ett par flaskor på bryggeriet. Så hade säkert massor av andra turister gjort också och då hade vi skapat ett nytt arbetstillfälle, eller? Kanske, min undring är om detta hade lyft bryggeriets försäljning så pass mycket att det hade blivit ett jobb till. Härjedalen har visserligen en hel del turister och man kan gissa att man som turist kan tänka sig att betala lite mera för ölen om den är lokal. Det gjorde vi på marknaden i Funäsdalen fast då var det ost. 260-300 kr per kilogram för osten betalar man inte för sin vardagsost hemma, men på semester, för en liten bit på ett, ettochetthalvt hektogram då kan det slinka igenom budgettkontrollen men mer blir det inte. Prismässigt hamnar småbryggeriernas öl i samma storleksökning jämfört med den massproducerade ölen. Antingen ska någon av bryggeriarbetarna avbryta det de håller på med för att gå iväg och sälja ett sexpack öl eller så behöver man ha en anställd. En anställd som lätt kan bli dyrare än vad försäljningen ger gissar jag. Därför är jag tveksam till att Gårdsförsäljning är lösningen på alla bryggeriers drömmar. Åter igen så är det så att bryggerier som finns i tätbebyggda områden kommer ha en större försäljningspotential. Nja, ska vi skapa arbeten denna vägen då måste vi släppa försäljningen fri. En marknad, en dag i veckan är inga problem att bemanna och man kan god chans att sälja bra. Frågan är dock om det ger mera arbete i glesbyggden? Jag gissar att Systembolaget i Funäsdalen troligen inte blir kvar om Monopolet avvecklas och det arbetar faktiskt folk där idag. Återigen, Systembolagen i Göteborg (tätbebyggt område alltså) kommer troligen att ersättas med en, troligen flera, specialinriktade butiker så där kommer det att märkas mindre. Kalla mig gärna pessimist men det är inte alls säkert att det räcker att köra Funäsdalsölen ner till Örebro för att butiken i Göteborg ska få den. De får troligen bekosta frakten själva (inbakat i priset givetvis) om de vill få sin öl såld i Göteborg. Slutsats: Snäll Systembolaget, gör om, gör rätt så att ni inte får hela Ölsverige emot er och därmed rycker undan det viktigaste argumentet till er fortsättning, acceptans hos svenska folket. Och ett sista tips från coachen, glöm inte att vara öppna och informera ordentligt, när ni nu har kommit på detta kom med KLARGÖRANDE kommunikér.

Sveriges bryggradioradio då? Räknas inte den? Det var min första tanke när jag såg pressmeddelandet. ”Har det inte funnits flera” var nästa fundering. Sveriges Bryggradio handlar primärt om ölbryggning men brygger man öl så dricker man givetvis öl så först vill jag nog inte gå med på att ölpodden var. Själv kommer jag inte på någon mera svensk podcast om öl. Beersweden körde väl bara filmer. Ni läsare kanske vet bättre….

Hur som helst så fick det mig att dra ner iTunes till datorn och sedan lyssna till första programmet. Christian Eikner är programledare och till detta första program hade han samlat ihop tre intressanta personer i form av Oskar Svanström, Jörgen ”Jugge” Hasselqvist och Stene Isacsson. Svanström arbetar som driftschef på Bishops Arm’s medan de andra två herrarna är välkända från Akkurat och Oliver Twist.

Programmet handlade om var vi står i ölsverige idag och hade väl inte allt för mycket nyheter. Jag vet inte om podden egentligen riktar sig till inbitna ölnördar men jag undrar egentligen vad man tänkte sig med detta första avsnitt. Jag vet inte vad budskapet i programmet var. Kul att det kom något nytt men jag vill nog höra mera innan jag hyllar. Funderar på att samla lite ölintresserade, lite öl och så spela in en egen. Rent tekniskt så skrämde inte Ölpoddens första avsnitt någon annan från att pröva. Sedan krävs det enormt mycket för att orka hitta på nytt innehåll hela tiden. Vad tyckte ni andra om första avsnittet, har ni lyssnat? Skål till nästa avsnitt…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 109 andra följare